Suck! Så var den över för den här gången. En riktigt riktigt bra festival, både till utbud av artister och till arrangemang. Att sedan vädret var nådigt och endast spillde några droppar gjorde ju inte saken sämre.
Så vad var bäst och vad var största besvikelsen? Nu klarade jag ju inte av att se allt jag tänkt mig men förmodligen så hade jag inte tyckt det varit lika bra om vi hade stressat runt till alla spelningar och inte givit någon tid för avslappning, mat, öldrickande och "musikochlivetsmeningsnack". Tack Andreas och Magnus för att det blev så lyckat! 
Jo, bäst och sämst var det. Det går nog inte att undgå att utnämna Håkan Hellström till festivalens kung. Tror inte att jag någon gång har upplevt en sådan känsla av lycka hos en så stor publik samtidigt och under en hel konsert. Vi stod ca 100 meter från scenen och det kändes som om samtliga 25000 var där och att samtliga 25000 sjöng med i Håkans låtar. Var man än tittade var det glada ansikten som samtliga bara älskade mannen på scenen. Måste också säga att det är helt välförtjänt. Har nu sett honom några gånger och tycker att han alltid förmedlar en otrolig spelglädje. Håkan pratade i ett underhållande mellansnack om gamla förebilder och jag tror att han själv och hans låtar, om han fortsätter på den utstakade vägen, kommer att finnas kvar, spelas och älskas i minst 40 år till.
God tvåa på min rankinglista kommer sedan The Nationals spelning. Matt Beringer och kompani var i högform och spelade många av mina favoriter. Det enda egentliga som var dåligt med deras spelning var att den var för kort!
Hade jag varit mer inlyssnad på Mumford & Sons material så är det möjligt att de hade snuvat National på andraplatsen. En mycket bra spelning där också spelglädje var nyckelordet.
Efter dessa tre toppar är det svårare att rangordna men det är klar en Iggy som inleder med "Raw power", "Search & Destroy" och "Gimme Danger" är ju rätt halvhyfsat. Att han fortfarande studsar som en 20-åring fast han är 63 fyllda är imponerande. Förmodligen kommer han att trilla av pinn under ett framtida framträdande, men jag gissar att det också är så han skulle vilja sluta sina dagar...
Sämst då? Tja, inget var egentligen direkt dåligt, men om man ska vara besviken på något så är det väl Soundtrack´s spelning. Den lyfte aldrig vilket är ovanligt för ett av, i mitt tycke, Sveriges bästa liveband. Man kan bara inte låta bli att undra hur det skulle ha blivit om ryktena om Noel Gallagher och Robert Plants gästframträdanden hade infriats.
Kul att också ha fått se lite av The Drums, Broken Bells och The Girls. Missade tyvärr Paul Weller, Beach House, Radio Dept och inte blev det heller någon klubbspelning, men som sagt man kan inte hinna med allt.
Kul också att jag fick träffa några bloggkollegor från Kind of Blue och Skivgrisen. Tyvärr blev det lite kort, men jag hoppas att vi kan ta igen det vid ett annat tillfälle.
Slutligen tack för en grym festival och jag hoppas att jag har möjlighet att gå på nästa års också. 

10 kommentarer:

  1. Håkan konserten blev en riktig "I was there "klassiker....
    Grattis till Er som var där ifrån en som inte var där......
    / Kom igen SooL

    SvaraRadera
  2. Tack själv Ola för en mycket trevlig helg! Det är väldigt lätt att umgås med människor som har samma intressen. Topparna på WOW var också enligt min menig Håkan,National & Mumford. Lite såhär i efterhand känner jag att The Drums också är värda att nämnas. Lite besviken på att inte Soundtrack inte levererade som önskat, hade också mina föhoppningar att Jonsí skulle beröra lite mer än som blev fallet.

    SvaraRadera
  3. SooL kommer säkert igen, Anonym. Kanske var de lite hämmade av att det som kanske skulle ske inte gjorde det, dvs gästartister uteblev. Andreas, Drums var också riktigt bra, Jonsi var hyfsat bra, otroligt vackert, men aningen segt. Börja planera för nästa år. Burkfotbollsmatch på Järntorget igen?

    SvaraRadera
  4. Härligt att det var lyckat! Alla verkar vara helnöjda med Mumford & Sons. Jag är grymt avundsjuk att du sett dem!

    SvaraRadera
  5. Det ska du vara Malin ; ) Jag är helnöjd med hela helgen

    SvaraRadera
  6. Hej Boggen,
    Tycker precis som du att det var riktigt trevligt att träffas trots att det var alldeles för kort,men det tar vi igen nästa gång.
    Ska försöka på mig en liten sammanfattning själv på grisen så jag ska inte avslöja allt för mycket här. I mångt och mycket håller jag med dig. Håkan regerar! Iggy visar hur man rockar kompromisslöst. Den glädjande överaskningen i härlig eftermiddagssol: Mumford. Vädret!
    TP

    SvaraRadera
  7. Håller med dig Boggen : Håkan var kungen, vilket tryck, Mumford och Iggy på andra platsen, Mumford var sådär sanslöst överraskande bra, vi tar igen en för kort sammankomst nästa gång

    SvaraRadera
  8. TP: Det var inte lätt att hitta varandra, det var ju en massa folk ivägen! Skämt åtsido, en mer organiserad träff kanske vi kan ordna nästa gång. Ser fram mot din sammanfattning, särskild som jag tror att ni såg några akter som vi missade/valde bort.
    Jimmy: läste först din kommentar om att Mumford var sådär. Höll på att sätta i halsen innan jag läste vidare ; ) Glöm inte The National.

    SvaraRadera
  9. Var inte meningen att skrämma upp dig Boggen, ju mer jag tänker på det så vet i fan om inte Mumford går förbi Stooges, tyvärr stod vi helt fel på National, basen tog över hela ljudbilden, synd med tanke på hur bra bandet är, hörde med Mr blue att ljudet var betydligt bättre längre fram, satan i gatan. Härligt att vi äntligen fick träffas, det får helt klart bli längre nästa gång, en spelkväll kanske..

    SvaraRadera
  10. Gillar Iggy och hans energi och de gjorde helt klart en mycket bra spelning, men ibland känns det som det vissa delar bara är en inövad akt. De har ju haft några år på sig...Då tar den spelglädjen som ett ungt hungrigt band som Mumford visar nästan alltid förstaplatsen. Var man stod verkar ha varit viktig. Upplevde samma sak på The XX då väldigt mycket till en början bara dränktes i basen. En spelkväll låter bra.

    SvaraRadera

Bottom Ad [Post Page]