Det var ett tag sedan en Bästa-lista syntes här på sidan, så håll till godo. Här är nr 14.


Spellista:

The Stone Roses -I wanna be adored
"Jag vill bli dörrad". När man sa så i kompiskretsen vid tidpunkten då "I wanna be adored" spelades som mest visste alla vilken låt det gällde. Att det i vissa sammanhang fanns ett sjukligt, men ganska underhållande intresse för att (fel)översätta engelska titlar till svenska hör också till saken. (De svenska titlarna var dock inte lika lätta att sjunga, testa själv med exempelvis ovanstående eller varför inte Peter Gabriels "Sledgehammer"). "I wanna be adored" från debutplattan är liksom flera andra på den ett bevis på Rosernas storhet. Den, förvisso något underskattade, sena uppföljaren höll inte samma klass och jag tröttnade definitivt på bandet när den underpresterande men otroligt arrogante Ian Brown spottade på publiken vid den Lollipop-festival de medverkade på. Trots detta, "I wanna be adored" och Stone Roses har en plats i pophistorien.
Ian McCulloch - Lover lover
Brukar inte ta med covers på dessa listor, men för den här underbara tolkningen av Leonard Cohens "Lover lover" kan jag göra ett undantag. Vissa föredrar att gubbar som Cohen och Dylans låtar spelas av andra och i vissa fall så som med just "Lover lover" kan de faktiskt har rätt. Åtminstone ger McCulloch en ny dimension åt den.
The National - Friend of Mine
The National är ett förhållandevis nytt band, åtminstone om man jämför med övriga på denna lista. Dock är de för mig ett av de senaste årens allra bästa band och "Friend of mine" är så bra att trots jag har haft den som ringsignal ganska länge så bara älskar jag den.
World Party - Put the message in a box
En låt som ger en lyckokänsla för mig, både av nostalgiska och andra anledningar. Trots att jag nästan spelat sönder denna blir jag glad varje gång jag hör den. Karl Wallinger´s World Party stod överst på listan för mina favoritband när denna släpptes.
Heather Nova - Maybe an angel
Kvaliten på Ms Novas låtkatalog kanske är skiftande men när hon dök upp och släppte sina två första plattor var hon inte bara kanske en ängel. "Maybe an angel" är hjärtskärande vacker. Hon spelade för övrigt på ovan nämnda Lollipop-festival och var då mycket bra.
Pearl Jam - Crazy Mary
Var aldrig något stort Pearl Jam-fan under grunge-åren. Nirvana, Soundgarden och Screaming Trees var mer min påse. På samlingsplattan Sweet Relief 1992 medverkade dock Eddie och kompani med den här grymma versionen av Victoria Williams"Crazy Mary". Låten gjorde så att jag ändrade uppfattning om bandet och lärde mig uppskatta dem. Oops! Två covers på samma lista.
Elton John - Tiny Dancer
Elton har aldrig stått högt i kurs hos mig. Snarare har han stått för den där förhatliga, sliskigaoch slätstrukna delen av musikvärlden. Tyckte i och för sig tidigt att "Yellow brick road" var en ganska bra låt men den gjorde inte att jag ville lyssna på mer Elton. När sedan "Tiny dancer" spelades i filmen "Almost famous" fick jag än en gång erkänna att man inte kan döma en artist efter en låt eller ens stora delar av en artists låtkatalog. Det går att hitta pärlor och "Tiny dancer" är en sådan. Att sedan Ryan Adams har gjort en riktigt bra cover på den gör inte saken sämre.
Elliott Smith - Everybody cares everybody understands
Trots den positiva titeln så är det här en mörk sak av mr Smith. Den låtskatten mannen producerade på så kort tid imponerar. Undrar hur mycket bra musik vi gick miste om?
Teenage Fanclub - Mellow Doubt
Vad är det med vissellåtar egentligen? Visslas det så verkar det som om man lättare kommer ihåg och, i mitt fall gilla dem. "Mellow doubt" är ett oemotståndligt stycke från ett av de mest charmiga banden. För övrigt den tredje artisten som spelade på Lollipop på denna lista. När jag tänker tillbaka så var det en jäkla bra festival (kan också ha blandat ihop åren när de var där, jag är ju numera så otroligt gammal...)
Jim White - Static on the radio
En riktigt skön radio-låt med ingen mindre än Aimee Mann på sång. En sådan där pärla man lätt glömmer men blir glatt överraskad varje gång man hör den igen.

12 kommentarer:

  1. Fruktansvärt många bra låtar :) Härligt! Har du spanat in nyutgåvan av Stone Roses debut?! Tror du att den är värd pengarna?

    SvaraRadera
  2. Har inte kollat den ännu, men Stone Roses är ju alltid Stone Roses, även om nyutgåvor och jubiléumsditon oftast luktar pengar...

    SvaraRadera
  3. Grym lista Boggen, I Wanna Be Adored är en given klassiker, gillar faktiskt även de senare skivorna, något flummigare och mer psykedeliskt, men vad faaan spottade han på publiken ??, snudd på utförsäljning av deras skivor efter ett sådant beteénde . Trodde att det bara var jag som gillade Ians Cohencover, skön som en vårvind. World Party snurrade också friskt på den tiden, Mallinder är en skicklig popsnidare. Elliott är en i raden av allför tidiga bortgångar inom rockmusiken, tragiskt. Kul med dessa tillbakablickar Boggen, dags att damma av en del godingar..

    Jimmy

    SvaraRadera
  4. Tack Jimmy! Gillar faktiskt också uppföljaren men jag undrar om bandet inte fick en knäck av de uteblivna hyllningarna. Vissa tycker nog att det är att häda när man gillar en cover bättre än ett original, men just Cohens (och även Dylans) låtar gör sig i många skepnader och cover-plattan "I´m your fan" (där visserligen inte Lover lover medverkar) visar upp några av Cohens bästa sidor.

    SvaraRadera
  5. Riktigt skön lista...instämmer med Jimmy World Party lyssnades på mycket. Jag har maxin på Message, där dom gör en lysande version på "Happines is a warm gun" på b-sidan. Elton upptäckte jag sent och "Tiny Dancer" e ett mästerverk, den gick stenhårt i bilen för några år sedan(tanten och ungarna diggade den skarpt) Stone Roses och National funkar alltid. Som gammal P.Jam diggare har jag helt missat denna låt....dax att dyka djupt.
    Mer sköna listor åt folket

    SvaraRadera
  6. Tack Gonzo! Tiny Dancer är något av en bilåkar-låt. Kolla hela Sweet Relief-plattan, det finns fler guldkorn där. Spotify-länk: http://open.spotify.com/album/1o1wFsMaNRiGADMXNe8y4m

    SvaraRadera
  7. Grym lista!
    "I wanna be adored" är ett mästerverk. Så luftig, så cool, så melodisk. Jag smälter!
    World Party är riktigt bra men ändå i mina öron ett steg efter Waterboys där Karl kom ifrån.
    Håller helt med dig om att Dylans låtar görs bäst av andra och i detta fall även Cohens.

    SvaraRadera
  8. Tack TP! Visst är den ett mästerverk. Tycker själv att World Party ett tag var bättre än Waterboys, Mike Scott gick bort sig ett tag efter Fisherman´s blues. Innan den däremot var de grymma. Säger inte att Dylan och Cohens låtar alltid är bättre av andra, dock är de så bra att andra artister kan göra dem till sina egna och i vissa fall kan de till och med bli bättre än originalen.

    SvaraRadera
  9. På det hela sätter jag Waterboys före World Party. Scott har, med sin oroliga kosntnärssjäl, hållt ojämn klass med sina utgåvor medan Karl alltid har haft en hög nivå. Sista skivan tillsammans Waterboys "The whole of the moon" är bägges största ögonblick.
    Det blev lite fel i min förra kommentar angående Dylan. Hans låtar görs ofta bättre av andra artister, inte alltid som jag klumpigt uttryckte mig.

    SvaraRadera
  10. Just Scott´s ojämna klass har nog gjort att han halkat ner ett pinnhål i mina ögon, annars kan jag skriva under på det du säger.

    SvaraRadera
  11. Helt underbar blandning kanoner! I wanna be adored håller för evigt - omöjlig att tröttna på. Mera Boggen!!

    SvaraRadera
  12. Tack Anders! Det kommer mera, vet inte när bara...

    SvaraRadera

Bottom Ad [Post Page]