Forest - West Ham

 

Det syns när det är harmoni och självförtroende i ett lag. Vinster ger just det tillsammans med en tro på att allt är möjligt. Efter en stabil 3-0 vinst mot Hammers, som snarare kunde ha slutat 5-0 än att Londonlaget skulle ha knappat in, så befinner sig Forest på 3:e plats i Premier League! Få hade gissat detta, inklusive mig själv. 3:a innebär inte bara europaspel utan till och med Champions League. Jag vet ju såklart att det svänger snabbt. En skada, en avstängning en enda dålig match. Allt detta kan ändra snabbt på utvecklingen. Men att se leendena och sättet Forest emellanåt lekte fotboll på var härligt. Att West Ham fick spela lång tid med 10 man spelade förstås roll. Skulle dock säga att de hade tur att de inte drog på sig ytterligare ett rött. Tänker främst på den brutala kapningen av Gibbs-White. Där det finns harmoni hos Forest verkar den helt saknas hos Hammers. Denna gång kändes det som om hela laget gjorde en gedigen insats och där det är svårt att välja en man-of-the-match. Det är klart, Wood som fortsätter att måla plus att han faktiskt var den som räddade West Hams enda farlighet, gör ju honom återigen till en kandidat. Dock måste man också fortsätta berömma försvaret som ser solitt ut. Denna gång med giftiga offensiva attacker av båda ytterbackarna. Moreno var lysande men överträffades väl av Aina tack vare hans kanonmål. Bra att Hudson-Odoi återigen fick göra mål. Nu skulle det behöva lossna för Elanga och inhoppande Awonyi också. Milenkovic var också nära att göra sitt första och man önskar också att Murillo skulle få dit en. Skönt att Gibbs-White är tillbaka. Dock känns inte hans frånvaro lika tung när ersättaren heter Elliot Anderson. Blir angenäma problem för Nuno att ta ut sitt mittfält framöver. Nästa prövning blir Newcastle med en Isak i målform, blir tufft och Isak får gärna pausa sin produktion då. Mer spännande i Forest är att de ser ut att rekrytera Edu som sportchef/spelarscout från Arsenal. Edu som sägs varit inblandad i värvningar så som Ödegaard och Rice.