Leicester - Forest

I lokalderbyt mot förre coachen Steve Coopers Leicester visade Forest återigen klassen. En gedigen försvarsinsats med egentligen bara ett misstag, när Murillo för ett ögonblick släppte bevakningen på notoriske målskytten Jamie Vardy och han kvitterade till 1-1. Innan dess var det lite ställningskrig med ett böljande spel men där Forest skapade de vassaste chanserna. Att kapten Yates äntligen fick näta var mycket skönt. I andra halvlek så tog Forest över spelet mer och en ”Wood on fire”, med två klassmål, det ena med en grym vändning i straffområdet och ett välplacerat skott i nät, det andra en snabb uppfattning efter slarv i Leicester-försvaret och därefter en välplacerad lobbnick. Definitivt man-of-the-match denna gång. I övrigt denna gång, som nämnt ett mycket bra försvar som inte släppte till mer än just Vardys mål. Yttrarna Elanga och Hudson-Odoi såg denna gången bättre och vassare ut än mot Palace, trots att Leicester ser ut som ett bättre lag än just Palace. Elliot Anderson såg inte lika pigg ut som sist men bör väl ändå få en assist för Woods första mål. En förutsättning för det grymma försvarsspelet är motorerna och ett fantastiskt slit av Yates och Dominguez som ”sittande” mittfältare. Just Dominguez glöms ofta bort i diskussionen men oj vad nyttig han är och man förundras över vilka ytor han täcker. Såg en hyllning i ett Forest-forum som sa att "Jorden täcks till 70% av vatten, resten täcks av Nicolas Dominguez". Nuno har angenäma problem när han framöver ska välja sin elva. Även inhopparna, denna gång Williams, Silva, Sosa, Awoniyi och Morato hann visa att de gärna vill ha en plats i den elvan. Visserligen en match mer spelad på fredagen men en femteplats är långt över alla förväntningar hittills.