Truls Mörck

Vet inte hur känd Truls Mörck är för gemene man men om man säger Graveyard så kanske en hel del nickar gillande. Man känner igen en hel del från de goa göteborgarna men jag skulle inte placera in Truls musik i samma fack om nu någon tvingade mig till något sådant. På solodebuten får vi istället en betydligt mjukare och mer psykedelisk upplevelse. Kanske lite mer lättillgänglig än det betydligt hårdare Graveyard. Gemensamt för de båda att det är grymma låtbyggen det handlar om. I Truls soloäventyr har det
också tillkommit ytterligare en dimension, det är bedövande vackert! Tänker inte dra mig för att säga att detta är en av årets hittills bästa svenska plattor.