Efter en kväll i stillsamma Rättvik återvände vi hem för att efterföljande kväll se Kent på hemmaplan, visserligen på en plats de aldrig förut spelat, vad jag vet. Natursköna Sundbyholms slottspark var värd denna kväll. När vi med andan i halsen efter en mycket trevlig middag/förfest i goda vänners lag anländer något sent, behöver vi inte vänta i många minuter innan Jocke och gänget drar igång. Till skillnad från gårdagen så finns här publikkontakt från första till sista stund och det är imponerande att se vilken resa de har gjort. Har nu tappat räkningen på hur många gånger jag sett dem och förvånas ständigt över att de alltid levererar och de gör det med en ständigt växande låtskatt i ryggen. Inledningen som påbörjas i det lilla rummet som syns på bilden ovan övergår till en betydligt större scen och avslutas med konfetti-regn och en lycklig (!) publik som för full hals sjunger "Vi ska alla en gång dööö!" Under kvällen saknar jag en rad hits men inser att de har ersatts av andra och skulle alla spelas så behövdes nog ytterligare ett par timmar. De avslutar på topp och man känner sig inte mätt men går ändå därifrån med ett leende på läpparna. Det blir nog några konserter till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar