Bästa låtarna - Del 22

I nr 22 blir det högt och lågt, "guilty pleasures" blandat med klassiska rocklåtar och lite annat.


Spellista:
1. Jimi Hendrix - All along the watchtower.
Dylans fantastiska låt har gjorts av många och gjorts bra, inte minst av Mr Bob himself, men jag håller nog Hendrix version som den allra vassaste. Det är nog kombinationen av det grymma gitarrspelet och Jimi´s coola röst som gör det.
2. Jazzmatazz (Guru featuring Donald Byrd).
Jag är inte vad man kan kalla en hiphop-expert, men när jag först hörde Guru´s röst i Jazzmatazz-projekten tillsammans med fantastiska jazz-musiker och jazz-samplingar så blev man onekligen sugen på att lyssna mer på båda dessa genrer och naturligtvis mer på kombinationen av de båda.
3. Kent - 747.
Tror inte att jag har haft med Kent på dessa listor förut, men ibland är det lätt att glömma bort det uppenbara. Som Eskilstunabo har jag följt bandet från början och har sett dem vid ganska många tillfällen, kanske till och med sådana som jag inte varit medveten om (när de spelade som Havsänglar eller Jones och Giftet). Tycker att bandet hela tiden har utvecklats samtidigt som de har varit konsekventa och de har nästan alltid bjudit på mycket bra spelningar. Av många favoriter valde jag "747" som är en av de där låtarna som det är svårt att tröttna på.
4. Kiss - Detroit rock city.
Ultrakommersiellt och ett band som en gång i tiden var störst i världen. Vad man än tycker om dem så tror jag nog att de flesta som gillar någon form av rockmusik skulle ha velat vara på plats 1976 när de rev av "Detroit rock city". Även om det hade varit kul att se dem i sommar så tror jag inte att känslan kommer att vara riktigt densamma som i det här klippet.
5. Scotch - Delirio mind.
Som ni märker är det ganska skiftande genrer i den här listan och jag tror inte att just italodisco-genren varit direkt överrepresenterad, men som en lite "guilty pleasure" måste jag erkänna att det här är underbar musik som gör mig glad. Om det beror på nostalgi i samband med gamla skolresor, ungdomsdiscon eller liknande ska jag låta vara osagt. När just denna genre var som störst vet jag att jag svor ve och fasa över den och tyckte bara att den var ytlig och larvig, men just Scotch verkade inte ta det hela på så stort allvar, vilket kanske framgår med all önskvärd tydlighet i videon, men kanske var det också därför det blev så bra.
6. The Smiths - A rush and a push and the land is ours.
Från det glättiga Scotch till Smiths är steget ganska långt, men en bra låt är en bra låt. "A rush..." förekommer mig veterligt inte på så många samlingar och "best of´s" med Smiths men det borde den göra. Moz och Marr i toppform.
7. The Buzzcocks - Ever fallen in love.
Likt kunskapen om hiphop så finns det också stora luckor i mina punk-kunskaper. Upptäckte faktiskt Buzzcocks via Fine Young Cannibals som gjorde en cover på just "Ever fallen in love" . Genrebyten är den röda tråden för denna lista även om man kanske här får säga att tråden byter färg..., men det är rätt skönt att man kan gilla både Shelley/Devoto´s musik som är ganska olik det FYC framför och som jag bara älskar.
8. Oingo Boingo - Only a lad.
Oingo Boingo är väl inget "hushållsnamn" här i Sverige. Men de flesta med lite kunskap om filmmusik känner säkert till Danny Elfman. Mannen som är Oingo Boingo´s frontfigur har gjort otaliga soundtrack till många av Hollywoods storfilmer. Har ett flertal vinyler med bandet och det är inte bara "Only a lad" som är riktigt bra.
9. Big Pig - Breakaway.
När jag la till Oingo här ovan kom jag osökt att tänka på bandet Big Pig. Vet inte varför, de kan väl inte heller sägas vara i samma genre. Samma tidsperiod kanske, men Big Pig liknar snarare ett "Eurytmics-wannabe-band". Hur som helst, "Breakaway" får det fortfarande att rycka lite i dansbenet.
10. David McComb - Day of my ascension.
I år är det många hjältar som har bitit i gräset, nu senast Dennis Hopper (som jag för övrigt alldrig sett riktigt dålig i någon rulle). McComb, The Triffids ledare, gick bort för några år sedan, alldeles för ung. Har haft några Triffids-låtar med tidigare och hoppas att fler fortsätter att inse bandets storhet. "Day of my ascension" kommer från McCombs soloplatta Love of will.