Bästa Låtarna - Del 21

Tja, jag tuffar på med en bästa-lista till. Bara bra låtar helt enkelt.



Spellista:
The Sinners - When she lies
Att inte The Sinners blev mer uppmärksammade än de var är en av de där gåtorna som förblir obesvarade.
Under en kort period levererade de grym poprock som både rockade, svängde och dansade. "When she lies" är en tidig favorit som bör finnas i varje svensk pop-och-rock-samlares allra högst rankade låtar. 
Climax Blues Band - Couldn´t get it right
Denna låt återfanns på en av mina föräldrars sällsynta LP-skivor och har varit en glädjekälla varje gång jag har åter hört den. Cool and funky!
John Hiatt - Have a little faith in me
John Hiatt är en artist som jag har förståelse för om man inte gillar. Han är extremt amerikansk i sitt framträdande och uttryck men just det är också hans styrka. Man ser prärier, cocacola och landofthefreehomeofthebrave när han sjunger. Just "Have a little faith in me" är dock en lite mer lågmäld historia som, trots att jag hört den otaliga gånger, fortfarande växer.
Yazoo - Unmarked
Vince Clarke är ett musikaliskt geni. Det går inte att förneka, trots Erasure. (Visserligen har väl även Erasure gjort en del bra, men Clarkes bästa stunder var ändå i Depeche och Yazoo). Yazoo gjorde bara två fullängdsplattor men det var båda perfekt synthpop. Alison Moyet mäktiga stämma var också en bidragade orsak till att det lät så bra. Klippet här är det enda jag kunde hitta med "Unmarked", vilken är en personlig favorit med duon. Ett liveklipp från återföreningsturnén 2008 som skulle varit rolig att höra (rent visuellt verkar den inte ha varit någon höjdare...)
Paul Kelly - To her door
Paul Kelly har länge varit en favorit och han är en av de få artister vars liveskiva jag spelar mest. Vanligtvis brukar inte just liveskivor tilltala mig. Är av åsikten att antingen är man på plats och ser artisten i fråga eller så lyssnar man på skivan. Just Kelly har jag inte fått äran att uppleva live, tyvärr, men kommer det något tillfälle så tar jag det. Älskar mannens sätt att väva in hela berättelser i sina trallvänliga sånger.
The Men They Couldn´t Hang - Shirt of blue
Ett tag mellan hårdrock och indie gick det en våg av folkrock, dvs rock och pop med inslag av, helst irländsk, folkmusik. Waterboys, Hothouse nedan, Pogues, mfl mfl. Ett av mina favvoband under denna tid var just The Men They Couldn´t Hang och jag har ett antal vinylplattor med bandet. Dock har jag inte hittat så mycket i digitalform. Hittade ändå den politiskt laddade "Shirt of Blue" på Tuben.
Hothouse Flowers - If you go
När vi då är inne på "folkrock-vågen" så måste ju ett av genrens giganter få lite plats. Hothouse Flowers två första plattor spelade jag nästan sönder under den här perioden. Kan tyckas svårt att förstå idag men bandet hade en inneboende kraft på något sätt. Såg dem live på konserthuset i Stockholm och det är än idag en av de bästa konserter jag sett. Vi var fyra grabbar som gick på en hel del spelningar vid den här tiden. Till saken hör att en konsert med bandet hade visats på TV några dagar innan vi skulle se dem. TV-konserten gjorde inte mycket för att höja våra förväntningar, tvärtom, den verkade ganska medioker. Pliktskyldigast (vi hade ju ändå köpt dyra biljetter) så åkte vi till huvudstaden en grå onsdagskväll en vanlig arbetsvecka och hade noll förväntningar. Liam O Maonlai och hans band ändrade ganska radikalt på vår inställning. De spelade helt enkelt skjortan av oss. Publiken i konserthuset stod kvar i 10 minuter efter sista extranumret och sjöng efter mer och ingen, absolut ingen lämnade lokalen. En av oss fyra hör, milt sagt, inte till den dansanta typen, men på denna konsert såg vi faktiskt Tjommen ta mer än ett danssteg och det i sig var ett mått på hur bra det var. "If you go" är en av de lungnare och mycket vackra ballader på debutplattan.
Talk Talk - It´s my life
Det tar emot att erkänna men jag tyckte faktiskt att årets melodifestivalvinnare faktiskt, för att vara just en melodifestivallåt, inte var så pjåkig. Kanske beror det på att jag hörde spår av både Gasolines "This is my life" och just Talk Talk´s "It´s my life" i den. Har ingen speciell relation till Talk Talk men har genom åren alltid tyckt att "It´s my life" är en rackarns bra poplåt.
Dead Kennedys - California Uber Alles
Punkgalningarna i Dead Kennedys må ha varit just lite galna, vilket väl hör genren till, men ibland fick de till riktigt bra låtar också.
Everything But the Girl - Missing
Går det att inte gilla den här låten? Tracey Thorn´s sorgsna röst är alldeles, alldeles underbar. En riktig höstlåt egentligen, men den funkar till vårdepressioner också... Snart kommer en ny soloplatta med Tracey. Bara att hoppas att åtminstone någon låt är i närheten av "Missing"