Bästa Låtarna - Del 10

Som en hyllning till giganten, oraklet och underhållaren Lennart Persson kommer här del 10. Med andra ord 100 bästa låtar. Har blivit lite glesare mellan dessa (och övriga inlägg också för den delen) men våren tycks alltid innehålla en hel del andra aktiviteter som tar tid. Dessutom måste ju en lista med denna titel ha en genomtänkt och inspirerad uppställning.
Med tanke på hyllningen till LP så hoppas man ju att han får träffa några av de som medverkar på denna lista, Strummer, Stubbs eller McComb där uppe.



My Bloody Valentine - You made me realize
Underbart skrammel i kombination med melodi
Edwyn Collins - A girl like you
Tror inte jag har hör någon som inte gillar den här, oavsett om de hör den för första gången eller för 350:e. Alla diggar och jag har också svårt att tröttna på den. Att Collins råkade ut för någon sorts förlamning här om året men sedan har tagit sig tillbaka, lärt sig spela på nytt och även släppt nytt material är också häpnadsväckande.
Tom Waits - Jockey full of bourbon
Ikonen med den skrovliga rösten och de egensinniga melodierna. Mr Waits förtjänar all uppmärksamhet, inte minst med tanke på att han också är en hygglig skådis, bland annat i detta klipp från Jim Jarmuch´s Down by law.
Chris Isaak - Dancin´
Ännu en musiker som också är skådis. Dancin var nog den första låt jag hörde med Isaak och jag har den även på vinylsingel, någonstans. Har alltid varit svag för Isaaks musik som rör sig i gränslandet mellan det lite "för snygga" och radiovänliga och det lite mer mörka.
The Clash - White man in Hammersmith Palais
Likt de andra riktigt stora rockbanden är det svårt att plocka ut enskilda låtar ur Clash´s katalog. "White man..." summerar dock på ett bra sätt bandets musik. Det är gitarrer, ska/reggae, lite ilska och lite körer.
Depeche Mode - Shake the disease
Arvika närmar sig, DM-febern stiger. Blir förmodligen ingen tripp dit, man får trösta sig med de underbara låtarna. "Shake the disease" hör till de där som man finner sig själv alltid sjunga med i.
The Only Ones - Another girl another planet
Peter Perrett kan väl inte sägas vara en stor sångare, åtminstone inte om man jämför med sångarna i låtarna ovan och nedan, men det sköna med popmusik är att man ändå kan uppskatta och inse begåvningen hos ett band som The Only Ones.
Four Tops - I can´t help myself
Levi Stubbs, en sångare helt i klass med Marvin, Otis, Curtis och kompani, men gjorde väl, som många andra i Motown-stallet oftast lite för "glättiga" låtar. Skulle varit intressant att höra honom i en egen "What´s going on". Glättig eller inte, "I can´t help myself" är en underbar poplåt.
The Triffids - Unmade love
Triffids är ett av de där banden som borde ha varit hur stora som helst med tanke på vilket låtmaterial de förfogade över. "Unmade love" är en, av många, personliga favoriter med bandet.
Tindersticks - Tiny tears
"Tiny tears" är väl kanske det närmaste Tindersticks har kommit en hit i traditionell mening, mycket beroende på dess medverkan i ett Sopranos-avsnitt. Älskar den "gloomiga", brittiska och filmiska känslan bandet förmedlar. Varken detta klipp eller nämnda Sopranos-klipp får väl fram hela låten på bästa sätt, men den finns på Spotify.