U2

Så har då multimiljonärerna från irland släppt en ny platta. Det är inte nytt inte särskilt spännande men måste säga att de fortfarande har känslan för melodier intakt. Inget på "No line on the horizon" är i klass med de tidiga plattorna och bandet börjar mer och mer likna gubbarna i Stones i förhållandet till sina skivsläpp, dvs allt är ytterst kompetent, låter vid en första lyssning mycket bra och kanske till och med är bättre än många nya band om man skulle göra en totalt förutsättningslös jämförelse. Dock blir det aldrig bättre än de klassiska låtarna. Det i sin tur kan kanske bero på att jag själv inte jämför helt förutsättningslöst och att nostalgi har större betydelse än jag egentligen vill erkänna. Gillar i alla fall "Moment of surrender" och den avslutande "Cedars of Lebanon". Mr Hewson sjunger som vanligt mycket bra och man känner igen Kantens gitarrspel, alltså, som sagt, inget nytt men de gör fortfarande det hela med en viss känsla som får en att minnas fornstora dagar och som också gör att man accepterar och lyssnar vidare.