En språklig iakttagelse

7-åringen har börjat att maila. Fick följande häromdagen:

JAG HAR TAGIT DIN HUNRALAP FÖRSÖK AT HITA DEN PAPPA

Han ville själv ha en mailadress och lära sig hur man skulle göra, och nu driver han friskt med sin stackars far.

Vilka totalt annorlunda kommunikationsförutsättningar våra barn har, och vilket informationsflöde som står till buds. Man känner sig som värsta stenåldersmänniskan när man talar om att det inte fanns mobiltelefoner, cd-skivor och knappt pc:s när man själv var liten. Att sättet att kommunicera på förändrats ger ju också utslag på det språkliga. Att 4-åringen sätter pekfingret i luften och säger "Faktum är!" följt av en längre utläggning behandlandes Lego Darth Vaders förträfflighet gentemot Lego Darth Mauls, har kanske inte med ändrade kommunikationssätt att göra, men man ser ju tydligt vilket genomslag tv-reklam, filmer, spel och nätet har. Som andra föräldrar förundras man också hur snabbt de små snappar upp ord och uttryck. "Fett coolt!" och "C´mon baby!" är två andra av nämnde fyraårings favorituttryck som gjorde att man (fet)hajade till rejält när man hörde dem hoppa ut första gången. Att höra minstingen säga "Det här ska jag reda ut" får en också att fundera på ens egen vokabulär och vilket intryck den gör. Kul är i alla fall att språket utvecklas och att nya uttryck och ord bildas, även om man som förälder inte alltid uppskattar när de små tar till sig alla avarter av (det svenska?) språket som gör att man knappt förstår dem!