Märklig känsla! När jag lyssnar på Schweizarna i Lone Assembly så hör jag en blandning av Tindersticks Stuart Staples, Editors Tom Smith, Interpols Paul Banks och en hel del Anohni i sångaren Raphael Bresslers röst. I sammanhanget mörk melankolisk synth-new wave-postpunk är detta absolut inget negativt, tvärtom. Däremot är det märkligt att en röst med låtar man inte hört förut kan väcka minnen av så många andra bra artister. Lone Assembly är dock inga plagiatörer utan står utmärkt på egna ben. Kolla upp senaste singeln "In the Open" och förra årets EP "That never happened"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bottom Ad [Post Page]