Jag har på flera håll läst att det har varit ett "svagt" musikår och jag förstår tankegången och resonemanget även om jag brukar säga att det sällan finns ett dåligt musikår. Det är såklart ett bra år i år också, det kanske bara varit lite svårare att hitta guldkornen. Ingen av de etablerade, stora artisterna har egentligen gjort något större avtryck och möjligen därav ovanstående resonemang. Men den som söker skall finna!
Det tillverkas, komponeras och släpps otroligt mycket bra musik hela tiden och att sålla, upptäcka nytt och samtidigt hålla koll på allt man gillar sedan tidigare blir bara svårare med det gigantiska utbudet. Har under året lutat mig ganska mycket mot Spotifys "Discover weekly" och "Release Radar" vilka båda är spellistor som baserar sig på det man lyssnat på tidigare. Dvs Spotify gör jobbet jag själv gjorde genom att plöja bloggar, mp3-siter, skivor och musikmagasin bara otroligt mycket mer effektivt och bekvämt för lyssnaren. Att jag sedan fortfarande kör ytterligare ett filter på dessa listor där min personliga smak och upptäckter "vid sidan av" enligt den gamla metoden förfinar listorna ett varv till. Spotifys (och motsvarande tjänsters) effektivitet och bekvämlighet har dock ett problem som jag tror är en av orsakerna till att musikmagasin och
musikbloggar slutar att existera, nämligen att upptäckarlustan försvinner. På samma sätt som när man köpte en fysisk produkt, LP, CD där man fick hålla i den, läsa texter, titta på bilder och kanske till och med sniffa lite grand på den, så var det betydligt mer givande än något abstrakt digitalt. Vinylens återkomst är ju ett tecken på att det kanske inte alltid kommer att vara själlösa spellistor som räknas fram genom någon smart algoritm och som totaldominerar, men människan är ju i grunden ganska lat och bekväm så någon kraftig tillbakagång för listorna är väl inte att vänta.
Ett långt utlägg och diss (hmm!?) om det som jag nu ska presentera, nämligen ytterligare en själlös spellista. Eller? Nja, för mig personligen är den ju inte det då det är musik jag lyssnat på, valt och sorterat ut från den jättemängd låtar och album jag lyssnat på under ett helt år. För er andra kanske det bara är just ännu en lista men jag hoppas ju innerligen att ni som eventuellt har tittat in på denna blogg ibland, hittar åtminstone några guldkorn som berör. Efter det kan ni gå ut och leta upp vinylen.
Har rangordnat 40 st album nedan. Ingen lätt jobb och som vanligt är det ju dagsformen som avgör var en platta hamnar i placering. Gemensamt är att samtliga är riktigt bra album som förtjänar uppmärksamhet. Också som vanligt har jag garanterat missat ett gäng fantastiska alster som någon besviket och argt undrar varför just den inte finns med nedan, men hojta gärna till då med en kommentar nedan så får jag chansen att lyssna på det och begrunda och förundras över mitt misstag att inte ta med detta på listan. Låtlistan följer strax.
40. Det Stora Monstret - En drömd plats
39. The Smashing Pumpkins - Shiny an oh so bright, vol 1/LP: No past.No future. No sun
38. Frazer A. Gorman - Eazy Dazy
37. Robyn - Honey
36. Leon Bridges - Good thing
35. Kali Uchis - Isolation
34. Peter Bjorn and John - Darker Days
33. Neneh Cherry - Broken politics
32. Ben Howard - Noonday dream
31. Death Cab For Cutie - Thank you for today
30. Arvid Nero - Mother earth
29. Lykke Li - so sad so sexy
28. Fantastic Negrito - Please don´t be dead
27. Tracey Thorn - Record
26. Nataniel Rateliff & The Night Sweats - Tearing at the seams
25. Elvis Costello & The Imposters - Look now
24. Moneybrother - Det är dom dagarna jag vill sjunga om
23. Seinabo Sey - I´m a dream
22. Christian Kjellvander - Wild Hxmans
21. Albin Lee Meldau - About you
20. A Star is born - Soundtrack (Lady Gaga, Bradley Cooper)
19. Anderson .Paak - Oxnard
18. Kurt Vile - Bottle it in
17. St. Paul & The Broken Bones - Young sick Camellia
16. Gregory Alan Isakov - Evening Machine
15. Richard Edwards - Verdugo
14. The Jayhawks - Back roads and abandoned motels
13. Jonathan Jeremiah - Good day
12. Paul Kelly - Nature
11. J Masics - Elastic Days
10. Christine and the Queens - Chris
Christine och drottningarna har förekommit flitigt i mitt musiklyssnande föregående år och de är ett av de där banden man hajar till över och tänker att det här måste jag lyssna mer på för det är ju riktigt bra!
9. Johnny Marr - Call the comet
Jag har läst rätt så blandade reaktioner på den gode Johnny´s senaste. En del totalsågar den andra är mer positiva. Jag har spelat den flitigt och tycker att det är en nästa rakt igenom bra poprock-platta i sann Marr-anda.
8. Sarah Klang - Love in the milky way
Vilket år hon har haft Sarah. Genombrott på bred front, tv-framträdanden och hyllningar. Allt detta med rätta. Den här rösten tror och hoppas jag på att vi kommer att få höra mycket av framöver. "Left me on fire" är magisk!
7. Arthur Buck
Skrev tidigare om det här bandet som jag ju först trodde var något helt nytt, men som kändes väldigt bekant. När det visade sig vara två favoriter i Joseph Arthur och R.E.M:s Peter Buck gjorde det inte saken sämre.
6. Rolling Blackouts Costal Fever - Hope downs
RBCF påminner om något annat som ligger långt bak i musikminnet. Jag kan inte riktigt placera det men jag vet att det inte behöver vara ett specifikt band jag tänker på utan kanske snarare en känsla. En känsla av något riktigt bra som förmodligen också kommer att bli ännu bättre, precis som "Hope Downs" som har vuxit ju mer jag lyssnar på den.
5. First Aid Kit - Ruins
Vet inte om jag tycker att Ruins är systrarnas bästa album men med den fantastiska spelning jag fick uppleva i Dalhalla och duons fantastiska röster och osvikliga melodikänsla så kommer varje platta de släpper hamna högt på mina listor.
4. Tunng - Songs you make at night
Upptäckte Tunng 2010 med låten "Hustle" och har sedan dess gillat deras egna, speciella sound. Med "Songs you make at night" har de nog skapat sitt mest lättillgängliga album hittills och radar upp ett gäng riktiga hits.
3. The Revivalists - Take good care
Upptäckte The Revivalists väldigt sent på året och har inte spelat "Take good care" jättemycket men fick omedelbart känslan av att det här är riktigt bra och något som kommer att spelas en hel del framöver. Det känns som om låtarna på albumet har ganska olika karaktär och ibland som om de är från helt skilda genrer men ändå är det bra och sammanhållet och dessutom
mycket lättillgängligt.
2. Margot & The Nuclear So and So´s - Vulgar in the chapel
Har ju också skrivit om detta band, som nu inte längre finns, tidigare. "Vulgar in the chapel" är ju egentligen en samling demo´s från tidigare inspelningar och som sådan relativt ojämn, men topparna här, som t ex "Broadripple is burning!" är så grymt bra att det räcker till en andra plats denna lista. Richard Edwards soloplatta också från 2018 finns också med här på listan om man missat det (plats 15).
1. Lord Huron - Vide Noir
Att bild och musik tillsammans kan förstärka båda upplevelserna har ju dryftats förut, men man kan inte låta bli att undra om till exempel den sorgliga dansscenen i 13 reasons why skulle ha blivit så bra utan Lord Hurons "The night we met", en låt som då, 2017, redan hade några år på nacken. Men den innebar ju också ett betydligt större genombrott för bandet.
"Vide noir" är egentligen en fortsättning på ovan nämnda, fantastiska låt. Dvs det är samma suggestiva, filmiska och sorgsna känsla här. Singeln "When the night is over" är riktigt bra, men den låt jag förmodligen spelat mest av alla 2018 är titelspåret "Vide noir"
En osorterad lista med 2018:s bästa album (alla låtar) hittas här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar