Den här blev komplicerad. Skrev ju för ett tag sedan om upptäckten av bandet Margot & the Nuclear so and so´s och förvåningen över att inte ha hört talas om dem. För några veckor sedan dyker sedan låten "Broadripple is burning!" upp. En fantastisk låt som platsar högt upp på min lista över årets bästa. Låten kommer från albumet "Vulgar in the Chapel". Trodde såklart att jag missat något igen, vilket det visar sig att jag definitivt hade. Skivan är en sort sammanställning av demos och alternativa låtar från bandet som tydligen inte existerar längre! När
jag spotify-surfar in på artisten så hittar jag där istället två plattor med sångaren och ledaren av Margot, Richard Edwards. En från förra året och en från i år. Båda riktigt bra!
Richards röst och känsla som hamnar nånstans mellan Elliot Smith, Thom Yorke och Jeff Tweedy´s, vilket bara det borgar för intresse och kvalitet. Skillnaden mellan Margot-albumet och Edwards soloplattor är ganska stor men har ändå likheter. Där "Vulgar in the Chapel", som för övrigt är en passande titel, är rå, opolerad och "oproducerad" och "bara" har Edwards röst och en akustisk gitarr så har soloplattorna desto mer produktion, stråkar och instrument. Gemensamt är, förutom rösten, känslan för melodier och stämningar. Vilken variant som
är bäst är svårt att säga men ge båda en chans för det är det definitivt värt.
Lemon Cotton Candy från 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar