TV-serier har tagit över som underhållare. Som nämnt så gör tillgängligheten men också utbudet att serier tar över från andra underhållningsformer. När en serie innehåller både underhållning, spänning, glädje och sorg och ofta dessutom väl utvald musik, så får andra underhållningsformer ofta stå tillbaka. Jag har under föregående år sett och påbörjat fler serier än någonsin och man märker att man blir kräsen. Håller det inte högsta klass i de första avsnitten hamnar de långt bak i kön. När man däremot hittar pärlorna är det svårt att sluta titta och känslan motsvara den som fyndet av ett riktigt bra album kan ge.

Besvikelser i år var:

Hassel
Hade förväntningar på denna men de infann sig tyvärr inte. Jag såg ett antal avsnitt och väntade mig att jag skulle fatta tycke för någon eller några av karaktärerna på något sätt, men när jag inte gjorde det och detta i sin tur gjorde att jag inte var särskilt intresserad av nästa avsnitt, släppte jag den. Dock snyggt utformad och med grym Nicke Andersson-musik. (Covern på Roky Erickson´s Cold night for alligators!). Kanske fortsätter att kolla nån gång.


House of Cards
Om det beror på att verkligheten överträffar dikten i det här fallet eller på Kevin Spacey´s fall från beundrad superkaraktärsskådis till en simpel snuskgubbe,
ska jag låta vara osagt. Kanske är det bara det som händer de flesta serier som pågått för länge. Men denna säsong var inte särskilt bra, iallafall inte i jämförelse med de tidigare. Det finns fortfarande gott om grymt duktiga skådisar, men man börjar känna till intriger och vändningar. Synd att Kinnaman och briljante Mikkelsen fick mindre utrymme den här gången.

Mina favoriter 2017 var:

7. Ockupationen
Säsong 1 släpptes visst redan 2015 men jag fastnade för denna under fjolåret då också säsong 2 kom. Fascinerande och välgjort om hur det faktiskt skulle kunna gå till om ryssen kom. Idé och manus av ingen mindre än bestseller-författaren och fenomenet Jo Nesbö. Välspelat drama med en hel del spänning och något som får en att fundera på vad som skulle kunna hända om farbror Putin skulle få för sig nåt. Vore intressant att höra just hans åsikt om serien.

6. Vår tid är nu
Mycket snygg serie som SVT verkligen lyckats med. De vackra Stockholmsmiljöerna tillsamman med nya stjärnskådisar blandat med mer ärrade veteraner gör den till mycket mer än den såpan den kunde ha blivit i mindre skickliga händer. Ser fram mot nästa säsong.

5. The Deuce
The Deuce kunde ha varit den där riktiga fullträffen till serie. Den har det mesta, våld, sex, intrig, maffia, riktigt bra skådisar, 70-talsnostalgin, ett fantastiskt Curtis Mayfield-spår som inledning osv osv. Jag vet att den handlar om porrindustrin men ibland känns det ändå som att sex och naket (och James Franco) står i vägen för ett bättre manus. Detta trots att en gammal favoritförfattare, George Pelecanos, har ett och annat finger med i spelet. 
Det är fortfarande bra och rent tidstypiskt stilmässigt är den nog det bästa på länge, men ändå ingen 10-poängare.

4. Better Call Saul säsong 3
Tror jag kommit på varför jag gillar denna serie så mycket förutom att den håller arvet efter Breaking Bad levande. Det är förmågan att pausa. Många amerikanska serier och filmer tillåter inte den minsta lilla stillhet i rutan. Bob Odenkirk och Jonathan Banks som Saul och Mike är mästare på att få tystnade att tala och detta trots att Odenkirks karaktär Saul/Jimmy är en riktig "motormouth" när han vill. Att låta tiden ticka i vissa scener och därigenom få publiken att ta till sig samma känsla som karaktärerna eller att genom pausen få en att fundera på vad som verkligen händer är både smart av skaparna och väldigt tillfredsställande för tittarna.

3. 13 reasons why

Jag var inte direkt etta på bollen med att titta på den här, men när jag väl gjorde det så fastnade jag direkt. Det har höjts protesterande röster mot att göra underhållning av något så allvarligt som självmord, men det är så pass bra gjort och serien blir därigenom också viktig. Den kanske till och med skulle visas på skolor i undervisningssyfte. Skickligt och ovanligt uppbyggd. Man vet ju hur det slutar redan från början men lyckas få vägen dit så intressant att man måste följa den. Oerhört sorglig och trots det, ibland, amerikanskt glättiga, känns den realistisk och skulle kunna utspela sig var som helst. Ovanpå det, ett mycket bra soundtrack. 

2. Stranger Things2

Jag vet inte om serien är lika bra för de som inte upplevt 80-talet och "Spielberg-känslan", men jag vet att äldsta sonen sträcktittade båda 
säsongerna med stor behållning. Får nästan säga att säsong 2 är snäppet bättre än den första. Kanske beror det på att ettan var väldigt haussad och att man inte hade samma förväntningar på 2:an? Den där 80-talskänslan med musiken, kläderna och miljöerna är inte bara väldigt skickligt gjort utan också något man väldigt gärna vill ha mer av. Att man har hittat ett helt gäng överpresterande barnstjärnor som samtliga verkligen är seriens stjärnor, gör inte saken sämre.

1. Game of Thrones

Som läsare av böckerna och trogen följare av TV-serien kan man inte annat än att hylla denna storslagna och magnifika serie. Det var nästan så att det kändes lite tomt redan innan man såg det sista avsnittet. Undrar hur det ska kännas inför det allra sista avsnittet i den absolut sista säsongen?
Man får väl hoppas på några "spin-offs". I år hade GOT tuff konkurrens av tvåan på listan men allt det påkostade, karaktärer som vuxit i sina roller och lyckade oväntade vändningar tillsammans med att den är så oerhört snyggt gjord gör att den tar hem första platsen.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bottom Ad [Post Page]