Måndag i november. Vintern tycks redan ha slagit klorna i landet. Vad kan då passa bättre än en soulspelning på den, för ändamålet perfekta och vackra lokalen Vasateatern. 
Inleder kvällen gör de för mig helt okända Joseph. En trio systrar(?) med stämmor och låtar som änglar! Endast ackompanjerade av en akustisk gitarr och en tamburin får rösterna ståpälsen att resa sig redan i första låten och den gör sig påmind under hela deras korta set. Vid en senare check ser jag att de har två album redan i sitt bagage och om ni inte hört dessa, kolla upp dem!
Efter lite väntan inleder Michael Kiwanuka med Cold little heart, en av de starkaste låtarna på hans senaste album. Mannen besitter en av de vackraste och bästa nu levande soulrösterna. Den låter som en av de stora, Marvin, Otis, men har ändå den där egenskapen att man direkt hör att det är just Michael Kiwanuka. Ett mycket tight band, ett pärlband av bra låtar och ett mycket bra ljud bjuds vi på men trots allt detta blir det aningen segt. Det kan bero på att det dom sagt är måndagskväll, men det faktum att många av låtarna är av det långsamma slaget samtidigt som vissa av dem dras ut i kanske lite onödigt långa jammanden. Spelningen avslutas dock med en av årets bästa låtar, senaste plattans titelspår Love and Hate. Med lite mer fart, lite mindre jammande och aningen mer publikkontakt kommer Kiwanuka att sälja ut betydligt större arenor än Vasateatern framöver. För som sagt låtar finns och rösten finns! 
Glöm nu inte Joseph!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bottom Ad [Post Page]