Det har som vanligt varit svårt att få till en bästalista för förra året. Låtlistan är något enklare då jag bara plockar guldkornen från de månadslistor jag satt ihop tidigare. Missar säkert en hel del där också men så kommer det nog alltid att vara. Månadslistorna finns kvar för den intresserade.
Album-listan är desto svårare. Det har naturligtvis, som vanligt, släppts drösvis med bra album. Dock blir det lätt så att man lyssnar på låtar och låtlistor med olika artister numera istället för enskilda album. Tittar man på statistik, dvs Spotifys egna "Your year in music" och det som "scrobblats" till LastFM så blir man ofta lite förvånad. För egen del hade jag inte kunna gissa att det album jag spelat mest under förra året, enligt Spotify var INXS greatest hits! Visst det var en period i samband med den där dramadokumentären då den gick varm och de var ett favoritband när det begav sig, men den största anledningen är nog att jag sällen plöjer ett och samma album många gånger och då gör ett flertal spelningar av just INXS att de hamnar i topp. LastFM:s statistik säger något helt annat...
Nåja, det var statistiken och det var också gammal musik. Här ska avklaras de bästa som släppts 2015.
Jag ger mig faktiskt inte in på någon ranking i år eftersom positionerna skiftar i huvudet på mig från dag till dag. Men, nedanstående album hör till mina absoluta favoriter år 2015, så om ni inte hört dem, se för bövelen till att göra det!
Leon Bridges - Coming Home
Retro soulrock med finfin känsla. Håller den här formen i sig så är Leon en av de riktigt stora om ett par år.
Editors - In Dream
Har gillat Editors en längre tid men har inte varit någon fanatiker direkt. Med senaste plattan känns de lite poppigare och mer lättillgängliga. Något som inte alltid brukar vara till det bättre, men just i Editors fall tycker jag det.
Som ett inbitet The National-fan är det förstås svårt att undvika att ta med den här plattan på en summering av 2015. Medlemmarna i The National har ju
vid ett flertal tillfällen deltagit i olika konstellationer och soloprojekt, men inget som liknar det egna bandet så mycket som EL VY´s alster gör.
Att dessutom samarbetspartnern till Matt Berninger är just Brent Knopf från Menomena och Ramona Falls, vilka även det är band jag håller högt, gör ju inte saken sämre.
Blev knockad av denna platta i en SJ-buss på väg hem efter en lång dag. Vid första anblick (om man nu kan säga så om något man lyssnar på) så verkar den inte så märkvärdig men efter några lyssningar och i sitt rätta sammanhang (dvs i SJ:s ersättningsbuss alldeles för sent ; )) så är den fantastisk. Låtar som "Broken Hands", "Book of Love" och "Big Old World" känns redan som klassiker.
Lana del Rey - Honeymoon
Drottningen av film noir-musik. Lana del Rey´s släpiga molltoner innehåller trots den dystra beskrivningen en hel del pop och känsla för melodier. Gillar man dessutomdet valium-tunga, filmiska berättandet som skulle passa i vilken James Ellroy-baserad film som helst, då är det här albumet nummer ett.
"Electric Love" och "10000 Emerald Pools" kom redan 2014 men dessa tillsammans med "The Emotion", "Overnight sensation" och "Fool" gör "Dopamine" till ett av de hit-tätaste albumen 2015. Det släpptes dock rätt sent i november, men om jag hade haft kategorier skulle albumet få titeln årets pop. Trall-och listvänligt men ändå eget och utan att bli tjatigt.
Likt EL VY på denna lista så är The Arcs något av ett sidoprojekt. Nu har ju Dan Auerbach från The Black Keys gjort väldigt mycket vid sidan om i form av soloskivor, producerat och medverkat i massor av olika musikprojekt. The Arcs är dock väldigt likt huvudbandet och för oss som gillar just det så är det naturligtvis goda nyheter.
Hade nästa räknat ut Franz Ferdinand som band då detta samarbete med Sparks damp ner. Smaskiga hitsinglar som "Johnny Delusional" och "Call Girl" gör att man ser fram emot med med FF eller för den delen FFS.
Jag har inte rangordnat låtarna i låtlistan som strax följer, men frågan om "I can´t think about it now" med Dawes skulle vara med och fightas om topplaceringarna om en sådan ordning skulle göras. Dawes är ett band som har funnits med i, så att säga, bakgrunden för mig, men med "All your favorite bands" så har de verkligen klivit upp en position.
Sufjan är en väldigt produktiv artist och har gjort en hel del bra, men i mitt tycke aldrig något så bra som "Carrie & Lowell". Vackra, lågmälda pärlor som porlar och kluckar. Kanske blir det så vackert och personligt just för att Carrie och Lowell är hans mor och styvfar.
Det må så vara att "Pretty pimpin´" påminner om "Sweet home alabama", tycka vad man vill om just den låten, men "b´lieve..." är ett album som växer och den moderne hippien Kurt levererar kvalitet.
Jason Isbell - Something More Than Free
Känns som om Isbell går från klarhet till klarhet. Förra albumet höjdes till skyarna men jag tycker nog att detta är ännu ett strå vassare. Americana när den är som bäst.
Unknown Mortal Orchestra - Multi-Love
Vet inte om just "Unknown" har någon sorts förbannelse över sig. Unknown Mortal Orchestra har på alla sina tre album levererat utomordentligt bra musik utan att bli, så att säga, ett "hushållsnamn". Det är dags nu. Kvalitet rakt igenom
Puh! Det var topparna men strax under lurar ett antal till som med lite mer lyssning kanske också skulle varit med ovan. De är:
Madisen Ward and the Mama Bear - Skeleton Crew
Noah Gundersen - Carry the Ghost
Josh Ritter - Sermon on the Rocks
Anderson East - Delilah
Other Lives - Rituals
Susanne Sundför - Ten Love Songs
Mfl, Mfl....Vad har jag missat?
Snart, Låtlistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar