Det är märkligt hur ett sammanhang, en situation eller ett tillstånd kan förstärka eller förbättra musik och också förändra synen på den. Hade läst lite om Fraser A. Gorman och lyssnat på ett par låtar utan att förstå hyllningarna. Men när "Slow Gum" dök upp i lurarna när jag satt på en kraftigt försenad ersättningsbuss när SJ/Banverket ännu en gång förstört min kväll. Trött efter en arbetsdag och förstasträckan på årets Bellmanslopp, på vägen mellan Stockholm och Eskilstuna, föll bitarna på plats. Gormans musik var helt enkelt den perfekta resekamraten denna kväll och kommer att bli mer än bara en resekamrat. Det här är en platta som med sin coola laidback stil känns både ny och som en klassisk popplatta från förr. Det är ganska många genrer och namn som dyker upp i huvudet när den spelas, rocknroll, singersongwriter, gospel, country, soul, Lou Reed, Dylan, Primal Scream, Springsteen.
Nu är det några månader kvar på året och man vet aldrig vad som kan hända i musikens underbara värld, men ett är säkert, "Slow Gum" kommer att ligga väldigt högt upp på min lista över årets bästa skivor!
5 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar