Det är märkligt hur ett sammanhang, en situation eller ett tillstÃ¥nd kan förstärka eller förbättra musik och ocksÃ¥ förändra synen pÃ¥ den. Hade läst lite om Fraser A. Gorman och lyssnat pÃ¥ ett par lÃ¥tar utan att förstÃ¥ hyllningarna. Men när "Slow Gum" dök upp i lurarna när jag satt pÃ¥ en kraftigt försenad ersättningsbuss när SJ/Banverket ännu en gÃ¥ng förstört min kväll. Trött efter en arbetsdag och förstasträckan pÃ¥ Ã¥rets Bellmanslopp, pÃ¥ vägen mellan Stockholm och Eskilstuna, föll bitarna pÃ¥ plats. Gormans musik var helt enkelt den perfekta resekamraten denna kväll och kommer att bli mer än bara en resekamrat. Det här är en platta som med sin coola laidback stil känns bÃ¥de ny och som en klassisk popplatta frÃ¥n förr. Det är ganska mÃ¥nga genrer och namn som dyker upp i huvudet när den spelas, rocknroll, singersongwriter, gospel, country, soul, Lou Reed, Dylan, Primal Scream, Springsteen. 
Nu är det nÃ¥gra mÃ¥nader kvar pÃ¥ Ã¥ret och man vet aldrig vad som kan hända i musikens underbara värld, men ett är säkert, "Slow Gum" kommer att ligga väldigt högt upp pÃ¥ min lista över Ã¥rets bästa skivor!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bottom Ad [Post Page]