Fine Young Cannibals

Totade nyligen ihop en spellista med gamla 80-talsfavoriter och som ofta när man sysslar med sådant dyker gamla minnen och associationer upp. Man märker också ganska snart vilka album är mer nostalgi är egentligen bra och man märker också vilka som fortfarande står sig och faktiskt är de klassiker man trodde att de skulle bli. Ett av mina absoluta favoritalbum från denna tid är Fine Young Cannibals debutalbum från 1985. Börjar genast att stampa med foten och sjunga med så fort "Johnny Come Home" puttrar igång. När jag först hörde Roland Gifts säregna stämma hade jag aldrig hört något liknande och jag tycker fortfarande att hans röst verkligen sticker ut i mängden. FYC gjorde bara två album, det andra, "The Raw and the Cooked" är snudd på lika bra som debutens pärlband av grymma låtar. Nämnda "Johnny..", "Couldn´t care more", "Blue", "Like a stranger", en cover på Elvis paradnummer "Suspicious Minds" som är minst lika bra som Kungens egna tolkning. Man kan räkna upp samtliga spår egentligen, bara man inte glömmer "Funny how love is", den ger fortfarande rysningar.
Roland Gift har släppt en del solomaterial som inte alls är oävet, men som har passerat ganska obemärkt förbi. Det har inte heller nått upp i närheten av den klass som de båda FYC-albumen höll. Det ryktas att Mr Gift håller på med nytt alster och man kan ju hoppas att det resulterar i någon eller några godbitar med den där fantastiska rösten

,