Boggen på...

Vi anländer sent på festivalens första dag, hinner se en glimt av Motörhead och det är som om tiden stått still sedan jag för ganska precis 10 år sedan såg dem på Hultsfred. Inga överraskningar där inte, men Mr Kilmister är trots allt en ikon. Ganska snart efter "Ace of Spades" är det sedan dags för den största anledningen till inköpet av festivalbiljetten.

The National börjar lite trevande. Känns som om tempot har dragits ner en aning i de inledande låtarna. Ovanpå det så sitter inte Berninger's sång helt perfekt heller. Det är ljust i Slottsskogen och man ser heller inte skymten av sångarens annars så närvarande vinglas. Med andra ord oroväckande. Men efter några urladdningar, "my minds not right, my minds not right!", och underbart vackra "I need my girl" så är oron bortblåst. Matt Berninger vet hur man får igång en publik men kanske skulle han ha gjort det tidigare. När han i "Mr November" lämnar scenen och vandrar ut i publikhavet är lyckan total. Han genomför hela "Terrible love" med klängande fans på sig och ett desperat följe av säkerhetsvakter och en tappert kämpande "sladdkille". Han rycker till och med en lur från en lycklig beundrare och tar en selfie!
Bandet går av scenen på sin absoluta topp och jag häpnar när inga försök att begära extranummer görs av den lite avvaktande publiken. Kanske beror det på att det är en festivalspelning med strikta timeslots, men ändå.

Den mycket välarrangerade festivalen rullar sedan på med Queens of the Stone Age, Sharon Van Etten, Blood Orange, Neko Case, Janelle Monae, Annika Norlin, Little Dragon, Clean Bandit, Icona Pop, Outkast, Veronica Maggio, Mos Def och till sist den stora finalen med Röyksopp & Robyn.

Ger mig inte in på recensioner på alla dessa eftersom vi inte såg alla från början till slut, men man kan konstatera att det var många väldigt duktiga kvinnliga artister i årets startfält och att den stora drottningen på festivalen och i popsverige (och ganska högt upp i resten av världen också) är en viss Robyn. Jäklar vilken energi och vilken hitmaskin! Tillsammans med norrmännen i Röyksopp var det en mäktig uppvisning och ett dansande hav som avslutade på Lördagskvällen.

Kan också konstatera att man missade en massa band och klubbspelningar som förmodligen var mycket bra men som orken inte räckte riktigt till. Undrar till exempel hur Jungle´s spelning på Trädgårn var. Nån som var där? Kan tänka mig att den var grym.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är mycket nöjd trots att jag inte tyckte att årets artistutbud matchar min personliga smak lika mycket som tidigare års uppställningar. Välarrangerat och massor av glada människor.