Hmm! Blogger har varit nere i nästan ett dygn, inte världsklass direkt...
Förväntningarna inför konserten i Globen var att det skulle kunna bli en aning segt med alla softa låtar som Sade har på sin repertoir. När sedan "Soldier of love" mullrar igång som öppningsnummer så blåser dessa farhågor genast bort. Med fantastiskt snygga projektioner, ljussättning och tygstycken och inte minst den fortfarande otroligt vackra Sade Adu, så är det inte bara en fest för öronen. Rösten, som låter minst lika bra som för 27(!) år sedan, är även den fantastisk, både i nyare låtar och i de gamla klassikerna.

Gåshud i "Is it a crime", "By your side" och inte minst i underbara "Jezebel". De enda minus jag kan hitta med kvällen har inget med artisterna att göra utan mannen framför som tar ca 7000 bilder med sin mobilkamera (som dessutom är bättre än min...vilket inte är svårt som ni kan se av bilderna här) och det mitt i blickfånget för mig, samt de damer strax bakom som tycker att det är en bra ide' att konversera högljutt genom stora delar av konserten och även under de mest stilla och känslosamma sångpartierna.
Efter nästan en 30 årig scenkarriär så verkar Sade fortfarande vara otroligt tacksam över att få stå på scen, något hon påpekar flera gånger i mellansnacket och det märks också i känslan och sättet hon levererar sina och fantastiske saxofonisten/gitarristen Stuart Matthewmans låtar.
Vi bjuds också under kvällen på ett lite ovanligt men passande coverval i Phil Lynotts "Still in love with you". Värt, som kidsen skulle ha sagt.

FÃ¥r inte glömma att berätta om inledande The Jolly Boys. Att kalla dem för pojkar är nog att ta i. Bandet som bestÃ¥r av ett gäng 70 + gentlemän frÃ¥n Jamaica, och som spelar en väl vald samling covers. En upplevelse att höra Iggys "The Passenger", Reeds "Perfect day" och New Orders "Blue Monday" framföras i baktakt med Albert Minott´s raspiga, Shaggy-liknande stämma. Och vilka moves!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bottom Ad [Post Page]