Bästa Låtarna - Del 27

Oj var det ända sedan januari jag hade den senaste listan. Måste bli bättring. Här är i allafall nr 27. En mix av några riktiga klassiker och några personliga favoriter som kanske inte är lika bekanta för alla. Som vanligt lägger jag också till dessa låtar i Spotify-listan.




1. Wall of Voodoo -  Far side of crazy
Har tidigare skrivit om bandets "Mexican radio" (som för övrigt också borde finnas med i denna lista...). "Far side of crazy" kommer från "Seven days in Sammystown" vilken är den första utan sångaren och låtskrivaren Stan Ridgeway. Trots avsaknaden av Ridgeway, som också är en favorit, så mer än funkar "Far side of crazy". 


2. Nick Lowe - Cruel to be kind
"Cruel to be kind" är en sådan där perfekt poplåt. Den sitter direkt. Man kan sjunga med och man tröttnar inte.

3. Urge Overkill - Dropout
Urge Overkill sätter nog myror i huvudet på dem som gärna vill kategorisera sin musik. De har ett bandnamn som skulle kunna härstamma från dödsmetall-genren, de medverkar i Tarantino-soundtrack och de spelar rock men också, som här snygg pop.

4. Ryan Adams - Oh my sweet Carolina
Sverigeaktuelle Adams har i mitt tycke aldrig varit bättre än på de två första soloplattorna. "Oh my sweet Carolina" från solodebuten lät redan när den kom som en klassisk låt av bästa snitt. Nu är den det också.

5. Fury in the Slaughterhouse - Every generation got it´s own decease
Om man tycker att ovan nämnda Urge Overkills bandnamn platsar i dödsmetall-genren, så är ju frågan om var man placerar tyskarna i Fury in the Slaughterhouse. Bandet som väl är rätt okänt i Sverige är/var tydligen ett av de största i Tyskland. Trots det hårda bandnamnet så spelar de en ganska "städad" poprock. Just "städad" kanske inte är något att eftersträva som rockband, så jag byter ut "städad" mot "snygg".

6. Rolling Stones - You can´t always get what you want
Har ju alltid gillat stenarna och även den här låten, men som så ofta får en låt en ny innebörd eller ett lyft  när man hör den i samband med en filmscen eller i en tv-serie. Den här gången var det i en scen i serien Californication som fick mig att återigen inse vill j-vla bra låt det är.

7. Suede - So Young
Suede är ett av de där banden som "überhypades" när de hade gjort några spelningar och släppt sina första singlar. De är också ett av de få band som levde upp till hypen även om de kanske inte känns lika spännande nu när de är återförenade. "So Young" som inleder debutplattan är förutom en hel del nostalgi för mig, en riktigt bra låt.

8. Sara McLachlan - Hold on
"Hold on" var med på en samlingsplatta där storheter som Soundgarden, Matthew Sweet, Breeders mfl medverkade. McLachlan kanske inte hade samma publik som de flesta av de andra banden, men jag hoppas att hon fick en ny sådan. "Hold on, hold on to yourself  ´cause this is gonna hurt like hell"

9. Boo Radleys - Wake up Boo
Inser att det är en del dystra (men ack så vackra) låtar på listan. "Wake up Boo" är dock raka motsatsen. Blir alltid glad när jag hör den. Precis som "Cruel to be kind" ovan så är det en perfekt poplåt.

10. Joy Division - Love will tear us apart
Snabbt tillbaka till det dystra. Vad säger man, en klassiker som man självklart måste ha med på en sån här lista.

11. Steve Forbert - Tonight I feel so far away
Tja, vi tar väl 11 låtar den här gången. Detta bara för att fira att Steve Forbert´s tidiga, och några av hans bästa, återigen finns på Spotify. En mycket vacker och återigen, dyster, sak från Forberts debut så faktiskt kom så tidigt som 1978!