Årsbästa 2010!

Oj, vad fort året gick! Halva januari hann också passera innan jag fick till den här. Det här inlägget är såå 2010...Men det är också det längsta på länge.
Ett händelserikt år på många sätt. Gifte mig. Bytte jobb ett par gånger. Fick nya kollegor och vänner. Var på festival för första gången på många år och var också på ett par riktigt bra konserter. Cyklade och klättrade i alperna. Avslutade med att som vanligt fira nyår med det gamla gänget, måste snart vara 20-års jubileum. Fantastiskt kul att vi fortfarande står ut med varandra ; )
Som vanligt var det även 2010 ett mycket bra musikår och som vanligt är det svårt att sammanfatta ett helt år till några få skivor och låtar. De av er som med någon regelbundenhet läser denna blogg kan nog gissa vilken skiva som hamnar i topp här.
Förra året tyckte jag det var svårt att hitta hela album som var rakt igenom bra (eller så var jag för slö för att göra just det) och hade därför bara en lista med låtar som sammanfattade 2009. I år får ni både och. Dessutom finns en lista på Spotify med de artister som finns representerade där att hugga in på. Självklart har jag säkert missat en del som jag möjligen aldrig kommer att upptäcka. I år blev det några sådana upptäckter från förra året. Devandra Banharts, som jag ju hört före förra årets "What will we be" och gillat, gick mig helt förbi tills helt nyligen, likaså Nicolai Dungers "Play" som jag lyssnade en del på men inte gav tillräckligt med tid. Nu är de båda kanon. Sedan är det ju vissa skivor som kom precis i glappet mellan 2009 och 2010 (om nu det är möjligt?). Fyfe Dangerfield släppte den fantastiska singeln "When you walk in the room" 2009 men fullängdaren kom i år.

Fick också en hel del bra musik direkt i mailboxen, tack igen Lovable Tulips, Peter Lindström, Sleepin Dervish och inte minst Mutual Friends, nya band som gärna vill marknadsföra sig och att ett band från kalifornien (Eagle Winged Palace) tar sig tid att Google-översätta sitt brev till svenska är ju kul i flera bemärkelser. Att Boggbloggen sedan kanske inte är den bästa marknadsföringsplatsen kan vi väl tala tyst om men det är otroligt kul att få dessa låtar och jag måste säga att det mesta håller mycket hög kvalitet.

Här kommer albumlistan:

Bubblare: Midlake, Cee-Lo Green,  Bryan Ferry, Johnossi, Christian Kjellvander,
John Grant, Tindersticks, Gaslight Anthem, Spoon, MGMT, Broken Bells, Anais Mitchell, Interpol, Kanye West, Redtrack, Sade, Corinne Bailey Rae, Robyn, The Young Veins, Deer Tick, Peter Wolf Crier, Mavis Staples, Thee Attacks, Basia Bulat, Laura Veirs, Jeremy Messersmith,Aloe Blacc, Dylan LeBlanc, Robert Plant + ett gäng som jag har glömt, ett gäng som jag kommer att upptäcka och ett gäng som jag kommer att omvärdera.

 Topp 20:

20. Karen Elson - The Ghost Who Walks
En sen upptäck för mig, tack Musikfeber. Med ett skönt retrosound, titellåten låter som en blandning av Duffy och Doors, och riktigt starka låtar är detta ett album jag kommer att spela ofta framöver.


19. Teenage Fanclub - Shadows
Fannies har varit ett favorit-band ända sedan Bandwagonesque från 90-talets början och det ursympatiska bandet som trots hyfsade plattor inte fått till det riktigt på några av föregångarna. Shadows är dock i klass med deras bästa.

18. Goldheart Assembly - Wolves & Thieves
En del halvbra indiepop-band hypas och skrivs upp till den milda grad att det nästan blir löjligt. Om Goldheart Assembly har man knappast läst en rad trots att de är bättre än de flesta i denna genre. Hoppas att det blir ändring på det, för det förtjänar de.


17. Lloyd Cole - Broken Record
Vilken comeback av mannen som egentligen aldrig har lagt ner. Har sagt förut att Cole är en av de artister som jag genom åren lyssnat allra mest på. Trodde dock inte att han hade en platta som Broken Record kvar i sig. Vid konserten på Södra Teatern stod sig de nya låtarna mycket väl bland de gamla klassikerna, vilket i min bok är ett toppbetyg.

16. Beach House - Teen Dream
Med låtar som "Zebra" och "Norway", vilken för övrigt var med på förra årets bästa lista, så är Teen Dream en av toppplattorna detta år med sitt vackra, drömska sound.

15. Phosphorescent - Here´s to taking it easy
"Mermaid parade" hör till en av årets absoluta favoritlåtar för mig och även om den countrydoftande fullängdaren Here´s to taking it easy inte innehåller riktigt så bra låtar rakt igenom så är den ändå en mycket bra platta.

14. Fyfe Dangerfield - Fly Yellow Moon
Han gjorde, i mitt tycke, förra årets bästa låt, "When she walks in the room". Den finns med på Fly Yellow Moon. Sen är inte allt lika bra som just den, men med låtar som "Faster than the setting sun" och "She needs me " så platsar Fyfe mycket väl på denna lista. Han befäster den ytterligare med den cover jag tidigare skrivit om och som mycket väl hade platsat på den egna plattan.


13. Wild Nothing - Gemini
Upptäcktes med att de gjorde en Kate Bush-cover samt att de fanns med på Way Out Wests digra bandlista i somras. Vacker musik i Radio Dept-anda med kanske en gnutta av ovan nämnda Bush. Synd att man missade klubbspelningen med dem...


12. Josh Ritter - So runs the world away
Hade förmånen att få se Josh som uppvärmare till The Swell Season, då både han och huvudakten var på bästa möjliga spelhumör. Kort efter denna konsert släpptes So runs the world away och Mr Ritter växte ytterligare i mina ögon (och öron). Ord som låtsnickeri, spelglädje och modern, men tidlös klassiker ligger nära till hands när man lyssnar på skivan.


11. Band of Horses - Infinite Arms
Ett band som går från klarhet till klarhet och den senaste pärlan till album är väl deras poppigaste och mest lättillgängliga. Ibland kan det epitetet vara ett tecken på att det är musik man snabbt glömmer, men så är inte fallet med hästbandet. Har spelat denna regelbundet sen den kom och har inte tröttnat. Lite avundsjuk på de som ska se dem senare i år.


10. Woods - At Echo Lake
Woods var ett av 2009 års största upptäcker för mig och plattan "Songs of shame" borde ha haft en ganska framskjuten position på det årets albumlista, om jag hade satt ihop en sådan vill säga. At Echo Lake är faktiskt ännu bättre!


9. Nathaniel Rateliff - In memory of loss
Mr Rateliff har tydligen medverkat tidigare i bandet The Wheel (vilka också är väl värda att kollas upp), men hans In memory of loss var den första bekantskapen jag gjorde med honom och det låter som om jag har hittat en framtida storfavorit till i singersongwriter-genren.
 
8. Harlem - Hippies
Av alla band jag missade på Way Out West i somras är nog Harlem det jag ångrar mest (även om varken möjlighet eller plats fanns att se dem). Deras fantasiska små skramliga popunderverk känns både retro, tidlösa, nya och fräscha på en gång. Vill ha mer av dem.


7. The Radio Dept - Clinging to a scheme
Det känns som om "Heavens on fire" har hörts överallt och i alla möjliga sammanhang i år och ändå blir man fortfarande glad varje gång man hör den. Att sedan resten av Clinging to a scheme är minst lika bra glömmer man nästan bort. Men gör för allt i världen inte det. Radio Dept är något av det bästa vi har i Sverige.


6. Tallest Man On Earth - The Wild Hunt
Vilket genombrott! I bloggvärlden hittade man Kristian Matssons enmansband överallt. Med beskrivningar som "Den nye Dylan", vilket är svårt att undvika, och med underbara låtar, så förtjänar han all uppmärksamhet. Det blir svårt att följa upp en skiva som The Wild Hunt men jag hoppas och tror att Tallest Man On Earth kommer att fortsätta växa (ursäkta ordvitsen)

5. Black Keys - Brother
Vid sidan av nummer ett på denna lista så är nog Black Keys Brother den platta som spelats mest i år. Nya bluesiga tuffa rockpop-låtar som låter som gamla klassiker redan vid första lyssningen.


4. Ariel Pinks Haunted Graffiti - Before today
Hade aldrig hört Ariel Pink innan Before today och bara band/artistnamnet fick mig att tänka på exprimentell, svår och otillgänglig musik, men tänk vad fel man kan ha. Möjligen är musiken exprimentell, men knappast otillgänglig och svår. Låtar som "Bright lit blue sky" och "Round and round" är ju jättehits som fastnar och går alldeles utmärkt att tralla med i. Varje gång jag har hört någon av låtarna så vill jag gärna höra resten av albumet.

3. Arcade Fire - The Suburbs
Ett band som det är väldigt svårt att ogilla. På något sätt lyckas de vara smala och breda på en och samma gång. Samtidigt som låtarna fastnar ganska omedlebart så växer de också med varje lyssning och man hör nya nyanser och skiftningar som man gillar. Utmärkande för ett topp trealbum på en sådan här lista är att det ska helst vara en platta som har den karaktären att man inte tröttnar på den i första taget. The Suburbs är en sådan.



2. Håkan Hellström - 2 steg från paradise
Ja, det är nog inte många listor han inte finns med på den gode Håkan. Han är ett unikum på det sättet att alla (nästan) bara älskar honom och det han gör. Jag skrev om den fantastiska wayoutwest-spelningen som jag fortfarande blir glad av att tänka på. Att han sedan följer upp med ett nytt fantastiskt album gör ju detta till Håkans år. Toppas endast av nedanstående.



1. The National - High Violet
Såklart. Det var många år sedan jag har spelat en och samma skiva så många gånger som High Violet. Eftersom jag var ett fan redan med Alligator, blev ännu mer förtjust när Boxer kom, så var förväntningarna på denna ganska stora och det är sällan sådana höga förväntningar infrias, men det gjorde de och med råge. Att plocka ut en låt till årets bästa låtar från skivan är inte helt lätt eftersom de flesta platsar. Kolla låtlistan så får ni se vilken jag till slut valde. (Imorgon kanske valet hade sett annorlunda ut). Såg ju också en mycket bra spelning med Matt och grabbarna på Way Out West så det är väl ingen hemlighet att förväntningarna inför Cirkus-spelningen i Mars ligger på en ganska hög nivå.




Over and out! Låtlistan följer snart.