Efter några besvikelser i form av John Legend (slätstruken), Antony & The Johnsons (hyfsad men lite tråkig), Kings of Leon...nja bara sådär. (Har ni förrestän tänkt på hur lik broder Followill är, röstmässigt, med aussirockarna i Noiseworks, om nu någon kommer ihåg dem?).Ovanpå det så går en mäktig soulröst, Solomon Burkes, i graven.
Nej, nu längtar jag efter en sådan där riktigt bra platta! Det har kommit fler riktigt bra skivor i år.
Men de där exceptionellt bra är inte lika många, Arcade Fire och, naturligtvis, The National är två, sedan är det några steg ner. Hoppas mycket på The Naked & The Famous som jag pratat om tidigare här och här. Deras "MGMT-pop" tilltalar verkligen. Har inte hört hela Håkans senaste men får väl hoppas att den är sådär bra som alla säger. Tur att det finns gott om enstaka bra låtar att hitta.
Annars får helt enkelt leta sig tillbaka i tiden. Blir riktiga "eighties-revivals" framöver. Först Lloyd Cole på Södra Teatern och sedan drottningen av "jazzpop", Sade, i Globen nästa år. För att fira detta får ni här en 200 låtar lång 80-talslista där det mest är "listpop" men som funkar fint till en nostalgitripp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar