En ny trend (?) bland etablerade kriminalförfattare verkar vara att göra hårdkokta seriealbum. Plöjde precis igenom Jens Lapidus "Gängkrig 145". Lättläst och underhållande, speciellt när några av karaktärerna från "Snabba cash" och "Aldrig fucka upp" dyker upp i tecknad form. Faran med detta är att den bild man fått av personerna i böckerna inte överensstämmer med de tecknade varianterna. På något sätt, trots att det är vältecknat, känns det också som om en eller flera dimensioner och ett djup saknas i serieformen. Kanske beror på ett sämre manus, kanske inte. Jämförelsen bok och film är ungefär likvärdig. Flera brittiska och amerikanska författare, däribland en favorit, Ian Rankin, har också gett ut eller ska ge ut böcker i serieform. Ska bli speciellt intressant att se vad just Rankin kan göra och se om han får till det där "djupet". Om detta slår väl ut borde det betyda ett uppsving för den tecknade serieindustrin, som kännts lite på dekis i några år. Frågan är vad den gör för kriminalgenren i vanlig bokform?

2 kommentarer:

  1. I fantasygenren (Neil Gaimans Sandman exempelvis) finns det ju en del riktigt bra manus i formatet. Tror nog det är en vanesak. Även om jag personligen föredrar bokens större möjligheter att drömma och själv skapa världarna och karaktärerna man läser om.

    PS. Funderar på att läsa Watchmen, som tydligen skall vara en riktigt bra comic.

    SvaraRadera
  2. Jag föredrar nog också bokformatet även om det känns frisk med något annorlunda emellanåt.
    Watchmen är helt ok men jag hade nog lite för höga förväntningar efter alla lovord.

    SvaraRadera

Bottom Ad [Post Page]