Bästa Låtarna - Del 11

Mycket depp nu med dåligt väder och mycket arbete. Men helgen och del 11 kanske kan pigga upp.




Ted Leo & The Pharmacists - Where have all the rude boys gone
En artist jag upptäckte härom året och som imponerar med sin punkiga powerpop

Tragically Hip - Cordelia
Kanadensiska Hips dök upp i grunge-erans guldår eller kanske strax innan och det märks på deras sound även om jag inte skulle kalla deras musik för representativ för just grunge. Sångaren Gordon Downie har en mäktig stämma.

Ocean Colour Scene - The riverboat song
Om ovanstående band dök upp i grungetider kan man säga att OCS är ett typiskt "brittindiepopband" och de var också som "störst" samtidig med Oasis, Suede, Blur och hela den scenen. De gjorde dock inte så mycket mer bra i mitt tycke (har i och för sig inte följt dem genom åren) men jag gillar fortfarande "The riverboat song" och några till från samma platta, Moseley Shoals.

Lee Hazelwood & Nancy Sinatra - Some velvet morning
Kan ni tänka er en bättre omslagsfigur för mustasch-kampen än Lee Hazelwood? "Some velvet morning" är en sådan där riktig klassiker som man inte kan få nog av. Lee verkar ha haft det rätt bra "I've lived a pretty interesting life, not too much sadness, a lot of happiness, lots of fun. And I didn't do much of anything I didn't want to do.'' Som han tydligen sa i en av de sista intervjuverna.


Primal Scream - Movin´on up
Likt den ganska "likatitlade" "Move on up" med Curtis Mayfield förmedlar den här en otroligt positiv känsla. Om man sen tog till sig Scream vid tidpunkten för "Screamadelica" så är även nostalgifaktorn hög.


Rah Band - Clouds across the moon
Vid en första lyssning, och för den delen, titt på detta 80-tals kitchiga klipp, så kan "Clouds across the moon" tyckas som en "popbagatell", men den har följt mig genom åren och jag älskar melodin och den lite sorgliga och uppgivna texten.

The The - Slow emotion replay
Matt Johnsons The The var stora favoriter för mig när de i mitten av 80-talet slog igenom med plattan "Infected". Den håller fortfarande, men den absoluta favoritlåten med bandet är nog ändå "Slow emotion replay" med ett munspelssolo värdigt Stevie Wonder och med Johnny Marr på gitarr.

James Brown - It´s a mans mans world
Mannen som kanske har jobbat lite för hårt på slutet, men en underbar låt är det.

Turin Brakes - Underdog (Save me)
Ibland dyker det upp en sådan där röst i en låt man bara inte kan låta bli att gilla. "Underdog" är en sådan.

River Detectives - Saturday night sunday morning
De såg ut som värsta pojkbandet när de började, men de gjorde åtminstone en riktigt bra platta i singer/songwritergenren som bar samma titel som denna låt.