Del 6 i "theneverendingbestsongsofalltimeandallcategoriesaccordingtoboggen-listan"
Kul med så många kommentarer på förra listan (även om de flesta var mina egna...)



Spellista:
Grant Lee Buffalo - Fuzzy
När plattan "Fuzzy" kom 1993 spelade jag nästan sönder den, men bara nästan. Tar fortfarande fram den med jämna mellanrum och förundras över hur många bra låtar den innehåller. Låten "Fuzzy" är alltså bara en av dem. Nu för tiden är väl Grant Lee Phillips, sorgligt nog, kanske mest känd som trubaduren i Gilmore Girls, men Phillips soloplattor och GLB:s hela katalog är väl värda att utforskas.

Morphine - Top Floor Bottom Buzzer
Går det at bli coolare utan att vara död? Sorgligt nog är ju grundaren och sångaren Mark Sandman just det. Morphines unika sättning och sound får en att vilja spela ståbas. "Pricilla really knows how to use a shaker uh huh...."


Josh Rouse - My Love Is Gone
När "Nashville" med "My love has gone" dök upp 2005 tänkte jag att "Sådana här låtar görs ju inte längre!" Men det görs det! Denna är fantastiskt vacker och samtidigt sorgligt uppgiven.

Dolly Parton - Jolene
Ibland är det svårt att komma över en artists "töntstämpel" eller i Dollys fall de ständiga anspelen på hennes fysiska företräden. Men när man gör sådana låtar och tolkningar av låtar som hon faktiskt har gjort genom tiderna så måste man se och höra musikens storhet och därmed också artistens. "Jolene" är en låt som har varit bra i väldigt många år nu.

Waterboys - Red Army Blues
Även om jag gillar den irländska verisonen av Waterboys på plattor som "Fishermans blues" så är nog det tidiga Waterboys skivor de jag tycker är bäst. Blev dock tvungen att omvärdera just "Red Army Blues" därför att min sambo tyckte att den lät som en dansbandslåt när Anthony Thistlethwaite krämade på som värst med saxofonen. Just genren dansband är väl en av de få genrer jag har väldigt svårt att hitta något försonande drag hos. Skulle snarare säga att när man talar om mitt förhållande till dansband ligger ordet förakt väldigt nära till hands. Kan dock förstå kopplingen även om jag inte håller med. "Red Army blues" är en fantastisk låt och en mycket sorglig historia.

Smithereens - Blood and Roses
The Smithereens, ännu ett gammalt favoritband. Det jag främst gillar med dem är att de kan kombinera och variera tyngd med melodier. Kan tänka mig att "Blood and Roses" är en låt som verkligen gör sig på en konsert.

House of Love - Shine On
Att, för mig som köpte som en massa skivor och upptäckte en massa band på det sena 80-talet och början av 90-talet, inte ha med "Shine on" med House of Love på en bästa lista vore nästa tjänstefel (om man nu kan kalla detta för en tjänst ; )) Låten är ju nästan ett "anthem" för indiepop-explosionen som inträffade vid den här tidpunkten.

Ron Sexsmith - Secret Heart
Hade tänkt ha "There´s a Rhythm" med här på denna lista men hittade inget tubklipp
. "Secret Heart" är nästan lika bra och platsar givetvis på en sådan här lista. Artister som Nick Lowe och Feist har gjort egna tolkningar av just "Secret Heart". Har alltid tyckt att Sexsmith påmint om en annan favorit, Steve Forbert, och som av en händelse turnerade de två ihop och besökte faktiskt Malmö, något man naturligtvis missade. Men här är ett bonusklipp: "Streets of this town"

Screaming Trees - Shadows of the Season
Det var med Screaming Trees i grungens bästa år som whiskeyrösten Mark Lanegan dök upp. Sedan dess har han stannat kvar och gjort mycket bra musik i konstellationer som Gutter Twins, Twilight Singers, Queens of the Stone Age, Soulsavers och tillsammans med Belle & Sebastians Isobell Campbell. Wow, imponerande samling, bara det! Trees var tillsammans med Nirvana och Soundgarden stora favoriter under grungeåren och Lanegan är fortfarande en stor favorit.

Otis Redding - These Arms of Mine

Denne gigant, Otis Redding. Vilken röst, vilken känsla. Det är i låtar som "These arms of mine" som jag blir en bakåtsträvare som säger att "det var minsann bättre förr". Dagens soulakter har svårt att mäta sig med denna stämma och den känsla (soul) som Mr Redding besatt.

Ps. den vaksamme har sett att jag även länkat artisterna till intressanta sidor för dem.

4 kommentarer:

  1. Fan Ola...jag som trodde jag var ensam att uppskatta Dolly av fler skäl än de du nämnde. Jolene är kanon liksom Little Sparrow... Mr Daz

    SvaraRadera
  2. Tro mig, det finns fler som uppskattar Dollys musik ; )Little Sparrow är riktigt bra.

    SvaraRadera
  3. Kanon som vanligt! Underbart att se Jolene. En klassiker. Blev hånad av en av mina lagkamrater på mitt korplags hemsida (han vågade inte i mitt kommentatorsfältet) för innehållet i ett av mina senare blandband på bloggen, där Dolly och Los Lobos var med. "Braksvenniga inslag" tror jag han kallade det. Otippad attack. Inte. Naturligtvis hade han fel...

    SvaraRadera
  4. "Braksvenniga inslag"! Lite som min egen inställning till dansbands-genren...Är säker på att det finns något bra i denna genre att hämta också, har bara inte letat aktivt och hittat något än. Dock, fördomar fördummar.

    SvaraRadera

Bottom Ad [Post Page]