Del 3 i den oändliga listan över de bästa låtarna. Hoppas att ni gillar det, för det gör jag!




Spellista:
Electric Prunes
- I had too much to dream last night
En riktig "Nugget". En "one-hit Wonder" från 60-talets garagepsychadelika. Bandnamnet och låttiteln säger ju egentligen allt.

Posies
- Flavour of the month
Posies är ett av de där banden som hade förtjänat betydligt med uppmärksamhet än vad de fick. Sista kapitlet är väl kanske inte skrivet när det gäller bandet, men Auer och Stringfellows soloutflykter har inte känts lika bra som bandet. "Flavour of the month" är en fantastisk powerpop-låt från plattan "Frosting on the beater". Här ett liveklipp som kanske inte visar låtens hela kapacitet.

Nina Simone
- Feeling good
Vet inte vad Nina Simones musik sorterar in under, jazz? pop? soul? Detta "anthem" har hörts i diverse reklamfilmer och det är förståligt att man velat ha denna, dock finns det få produkter som lever upp till kvaliteten och känslan i "Feeling good".

R.E.M
- World leader pretend

Innan de blev arenastora hade jag turen att se en spelning på bandets Green-turné på lilla Göta Lejon och de var mycket bra den kvällen. (Vilket jag ofta påpekar för min vän Johan, som missade spelningen för att han inte fick permis från lumpen, när gamla konsertminnen dras upp). Tyvärr så har mycket av det som en gång var mitt favoritband spelats sönder."World leader pretend" är en av de bästa från plattan "Green" och en låt som fortfarande håller.

Janis Joplin
- Piece of my heart

När jag först hörde Janis Joplin hade jag lyssnat en hel del på hårdrock och heavy metal och slogs då av likheten i Janis röst
och sångare som exempelvis Axl Rose. Att Janis röst och sångstil var minst 20 år före "pudeleran" säger en hel del. Kanske är det att förringa ms Joplin genom att jämföra henne med heavy metal, men jag gillar både och. Det hade varit häftigt att ha sett henne live på den tiden.

Jesus & Mary Chain
- Just like honey

Ibland kan en bra film verkligen förstärka en bra låts bästa sidor. Innan filmen "Lost in translation" hade jag visserligen hört
och gillat "Just like honey", men filmen fick mig att inse hur grymt bra den egentligen är.

Curtis Mayfield
- Move on up

Den ultimata glädjelåten. Ett riktigt vitaminpiller som får en att vilja "studsa". Har sett "Move on up" på flera topp
placeringar för bästalistor av alla de slag och den platsar verkligen överallt.

Prefab Sprout
- I remember that

Ljuva nostalgi! Paddy McAloon har levererat många pärlor. Kan tycka att Prefabs musik vid första anblicken (om man kan säga så om
nåt man lyssnar på) kan låta lite "hissmusikig" (så kan man nog inte skriva i alla fall, men ni förstår vad jag menar), men som med så mycket annan musik så ger några lyssningar på dem ytterligare djup och skönhet. "I remember that" är som ett gott minne i goda vänners sällskap där man skapar nya goda minnen.

The National - Mr November

Hörde denna först på en samlingsplatta från tidningen Uncut (på den tiden samlingsplattor från Uncut var bra) och när jag sedan
fick höra hela albumet "Alligator" så hade jag ett nytt favoritband. Mr November är kanske inte typisk för National men av någon anledning så har denna och frasen "I used to be carried in the arms of cheerleaders" fastnat extra mycket.

Fine Young Cannibals - Funny how love is

FYC gjorde några förträffliga covers bl a "Suspicious Minds", men denna, deras egna är nästan, bara nästan i klass med Elvis-klassikern.
Roland Gifts speciella röst är pur 80-talsnostalgi för mig.

6 kommentarer:

  1. Denna låt bör platsa på en gammal indienostalgikers bästa-lista! Karln ser ju dessutom levande ut!

    http://www.youtube.com/watch?v=fXssMhfTD3U

    /Bogge

    SvaraRadera
  2. Den var inte igår man hörde! Kanske snart dags för Boggebloggen!

    SvaraRadera
  3. Härlig musikalisk bredd på dina listor! Den röda tråden jag letade efter gick fullständigt upp i rök när jag när kom fram till Mötley Crue!! De är inga shoegazers precis.

    /Bogge

    SvaraRadera
  4. ...och så fick jag ett sånt där härligt Bogge-citat. "De är inga shoegazers precis". Det har du verkligen rätt i, man skulle till och med kunna skriva Mötley Crue som raka motsatsen till Shoegazing...

    SvaraRadera
  5. R.E.M på Göta Lejon... speciell känsla att ha sett ett stort band i början av karriären.
    Du måste ha upplevt samma typ av känsla som på Tomas Ledin i Parken Zoo 1982....:)

    /Inga Gill

    SvaraRadera
  6. Inga Gill: Alla har vi ju olika preferenser. Stipe i ena handen Ledin i andra... nästan lika bra, men bara nästan...
    Du som då är expert på Ledin, är det "Losing my religion" som är R.E.Ms "Just nu"?

    SvaraRadera

Bottom Ad [Post Page]