onsdag 8 mars 2017

Lyssna!


Ja hur lyssnar vi nu för tiden egentligen? Precis som med nyheter, händelser och annan underhållning så känns det som om vi nu bara orkar korta klipp, helst visad på någon youtube-kanal eller i facebook/insta-flödet. Det är väl heller ingen slump att antalet tv-serier med betydligt kortare avsnitt än en traditionell långfilm ökar lavinartat. Vår uppmärksamhet
räcker inte längre än till att nästa klipp eller nästa avsnitt ska konsumeras. Koncentrationen när det gäller musiklyssnandet tycks vara på samma sätt. Handen på hjärtat, hur ofta lyssnar du på ett helt album? 
Ok, jag gör det i och för sig rätt ofta för att jag vill hitta de där gömda pärlorna hos en ny artist. Men hittar jag inte den omedelbart så får albumet oftast bara en lyssning. De pärlor jag sedan faktiskt hittar hamnar på spellistor där det blandas friskt mellan artister och genrer. Listorna får sedan betydligt mer speltid hos mig än enskilda album. Jag tycker visserligen att det är otroligt lyxigt att ha tillgång till all världens (nåja, nästan) musik och kunna plocka ut guldkornen, men jag får också hela tiden känslan av att jag både saknar något från förr och missar något. Saknar den fysiska skivan. Skivan man kostat på sig, bläddrat fram i skivbutiken, tittat på omslaget, läst texterna och sedan spelat så att man kände igen varje låt och dess ordning på skivan. Missar något för att som rutinerad skivköpare och musiklyssnare vet man att album kan växa inte bara lite med fler lyssningar, utan en hel del, och just det missar man i dagens snabbkonsumtion.

När jag läser ovanstående text känner jag att jag framstår som en nostalgisk gammal gubbe, men för att återvända till det där med slumpen, så ser vi ju en kraftig ökning av vinylförsäljning. En försäljning som faktiskt inte helt dog ut, trots alla digitala streamingtjänster.

Jag har minskat betydligt med mitt bloggskrivande och mycket beror på olika andra omständigheter i livet men också en hel del på det ovanstående. Får ju nu alldeles utmärkta "Discover Weekly" listor direkt från Spotify utan att behöva lyfta ett finger, har minskat mitt eget bloggläsande och den spänning med det stora antal indie-bloggar som tillhandahöll mer eller mindre lagliga Mp3-filer har med teknikens hjälp (?) försvunnit. Nu är smörgåsbordet uppdukat morgon, middag och kväll. Alla godsaker är där men man blir ändå¨lite mätt redan innan man slagit sig ner för att smaka.

Lite bittert konstaterar jag att i och med den sparsamma inläggsfrekvensen här och det där korta "attention-span-et" som jag varit inne på, så kommer väldigt få att läsa detta och ännu färre tycka till. Ni som ändå gör det, har ni någon lösning på detta eller är det bara att lyssna mer och skriva mer och köpa fler "fysiska" skivor som gör att den där verkliga musikglädjen kommer tillbaka?

Ett riktigt bra album som bör avnjutas i sin helhet är iallafall "case/lang/veirs". Melodier och röster som gör en varm och glad.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar