Besvikelsen över Morrisey(över huvudtaget) går snabbt över när man lyssnar på Marr’s senaste soloäventyr. Lätt det bästa han gjort sedan, tja The Smiths. Att han är en fantastisk gitarrist visste vi, att sången kanske inte varit hans styrka var inte heller helt okänt. På "Call the Comet" kan man väl inte heller säga att just sången är det mest utmärkande, men det gör absolut ingenting när låtarna och allt annat är så bra. Det är nytt och det är nostalgi på en gång. Det doftar, såklart, The Smiths men även en hel del av de band som Marr har gästat och varit medlem i. Electronic, The The, Modest Mouse. Kan också tycka att albumet borde vara gjutet för de som lider av svår Kent-abstinens då vissa slingor och stämningar äger likheter med Eskilstuna-bandet.
Ett av årets bäst hittills!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bottom Ad [Post Page]