U2 - Gamla meriter

Det har ju varit minst sagt ett hullaballo kring U2:s nya och sättet den släpptes på. Från lågmält hyllat till rent förakt för tilltaget att skänka ut alstret via itunes till både de som vill och de som inte ville ha den. Man kan tycka vad man vill om det. För mig personligen var det en liten trevlig present. Att man sen låter detta påverka vad man sedan tycker om själva musiken tycker jag däremot är fel. Vissa recensenter har totalsågat plattan och i sågningarna då skrivit mer om själva lanseringen än om musiken. Det tycker jag är FEL! Visst, U2 är ett band som numera kanske lever på en del gamla meriter och visst det går inte att jämföra en "One" eller en "With or Without you" med något på "Songs of innocence" och visst Bono kanske numera gör sig bättre som världsförbättrare än som rockikon. Men och ett stort MEN, likt band som Rolling Stones och, för att ta ett modernare alternativ säg, Coldplay så har dessa jättar (de sista 
rockdinosaurerna) en så fantastisk back-katalog så den nästan blir omöjlig att toppa. Jämför istället "Songs of innocence" låt för låt, melodier, sång- och instrumentinsats, känsla med någon av dagens nykomlingar och glöm vad bandet presterat förut, så ja, då är det faktiskt inte så pjåkigt. 
Att glömma detta är förstås väldigt svårt och jag vet att det färgar även min egen bedömning av skivan, men så länge U2 presterar på den här nivån är de aldrig sämre än en 3:a på en 5-skala i min värld. Lyssna på "Cedarwood road", "Sleep like a baby tonight" och Lykke Li-samarbetet "The Troubles". 

Så det så! 

By the way, skivan finns nu på Spotify också. 

U2  - Songs of Innocence - på Spotify