Har nu även sett filmen "Flyga drake". Helt ok, men som vanligt tappar en film flera dimensioner av sådant som huvudpersoners tankar och även sådant som detaljer som gör att man uppskattar det skrivna ordet bättre. Det fanns även i filmen några irriterande olikheter, men tänker inte gå in på dem här pga risken att förstöra för dem som vill se den. (Visst är jag en fin kille ; )). På senare tid har det dykt upp så många "kvalitets" tv-serier där duktiga skådespelare får utrymme att utveckla sin karaktär på ett helt annat sätt än i en film. Med de budgetar som uppenbarligen vissa serier har så börjar frågan om vad som egentligen är bäst/finast nuförtiden, film eller tv? Där Hollywood ibland verkar ha drabbats av total idétorka och där de enda "kassakossorna" är uppföljare eller "remakes" av tidigare filmer, så verkar tv-folket ständigt vinna mark. Har på senare tid följt ett antal bra serier så som Californication, Dexter, Entourage, Mad Men, Generation Kill, True Blood, Extras, Carnivale och The Wire och längtar till nya säsonger där man får följa de karaktärer som blivit en del av ens tv-vardag. Dock var det länge sedan jag såg en riktigt bra film som jag velat se om eller längta till en uppföljare, må det vara en "sequel" eller bara en film av samma regissör eller skådespelare. I kölvattnet av Sopranos verkar det ha blivit populärt för både etablerade skådisar och regissörer att medverka i tv. Kanske beror det på att tv fått ett bättre rykte, eller kanske bara en större budget. Kanske kan det bero på att ytterst få skådespelare och regissörer kan landa de där riktigt feta gagen numera. "Brödjobb" så som tv-roller har blivit mer nödvändiga. Så länge det dyker upp så mycket högkvalitativt som det gjort de senaste åren så får gärna denna utveckling fortsätta för mig.

Träningsvärken gick över förvånansvärt snabbt! Jag kanske är 20 ändå....

4 kommentarer:

  1. WORD! Lustigt! Har varit på vippen att blogga om det här fenomenet(?). Exakt det här brukar vi snacka om (jag och mina filmnördskompisar). Och visst är det så att det skett en (relativt kraftig) kvalitetsmässig förskjutning från 'Hollywood' till TV-bolagen. Och HBO är den klarast skinande stjärnan just nu. Där frodas kreativiteten. Inget snack om saken. Varför? Kanske pga av att nedladdningen inte påverkar TV-bolag lika mycket som filmditos. Fast å andra sidan är ju filmbolag, och filmbolagsfolk, av hävd ena ängsliga jävlar. (Det vet jag av egen erfarenhet.) Fast det gäller förmodligen i lika hög grad de som köper in serier för tevekanaler. Hursomhelst: för tillfället är TV da shiit. Tittar knappt på film längre. The Wrestler var dock bra (sa han och outade sig själv som en del av problematiken)... Go Mickey!!

    SvaraRadera
  2. Sweet...äntligen någonting man kan ha åsikter om ;) Förövrigt håller jag med båda tidigare talare med följande kommentarer: Det är svårare att "imponera" med en film...du får bara en chans och går inte handlingen med dess karaktärer igenom har du förlorat. En TV-serie har "längre" tid på sig att rota i människans alla konstigheter och visar det sig sedan vara "fel" vinkling kan man justera det på ett annat sätt än med film. Nackdelen är ju att man måste följa med hela tiden...en film är ju slut efter två timmar :)
    Sedan finns ju samma fenomen inom TV, dvs man gör "för" många säsonger vilket i slutändan lämnar en halvljum doft av girighet i rummet.
    Har jag helt fel?
    Mr Daz

    SvaraRadera
  3. Ja precis när såg man en riktigt bra film senast? Dark Night kanske? Heath Ledger gjorde en fantastisk insats som jokern.

    Fick nys om Dexter via en kollega på jobbet. Nu är jag fast.

    SvaraRadera
  4. Anders:Håller med till punkt och pricka. Finns (nästan)alltid nåt av värde i HBO:s serier. På nåt sätt verkar det vara snabbare beslutsvägar inom tv och inte lika mycket prestige. På tal om Mickey, vilken märklig karriär han haft! Har inte sett The Wrestler än men den verkar intressant.

    Daniel: Du har naturligtvis rätt att det är svårare att imponera på en och en halv, två timmar. Men om man tittar historiskt finns det ju faktiskt en hel del exempel på där just detta lyckats. Visst är det också så att girigheten ibland smyger sig in i slutändan av tv-produktionerna också, dock dyker det ju upp fler och fler serier, med just Sopranos som flaggskepp, där man visat att det går att producera kvalitet i 6 säsonger. The Wire är ett annat exempel, Entourage och Dexter ytterligare två med flera mycket bra säsonger.

    Andreas: Sista riktigt bra jag såg var nog American Ganster. Heath var bra i Dark Knight, men tyckte filmen var något uppskriven.

    SvaraRadera

Bottom Ad [Post Page]